i morse berättade J att hennes man hade åkt öppet spår i söndags. NU, ett antal timmar senare, utspelar sig följande underbara dialog:
Z (rakt ut i luften): men hur gick det för honom att komma hem sen då?
J: va?
Z: ja, din man.
J: hur menar du nu? hur han kom hem igår?
Z: nej, från vasaloppet!
J: jaha.
[förklaring kring vasaloppslogistiken följer].
Z: men hur gick det för T:s fru?
J: ???
Z: skulle inte hon också åka?
J: jo...men jag tror att hon skulle åka det riktiga, det som är nu på söndag.
Z: varför då?
J: jag vet inte...
alltså, är det bara jag som tycker att 1. man kanske infogar någon liten detalj när man frågar om något som diskuterades för flera timmar sedan. till exempel: "J, hur gick det för din man att ta sig hem efter att han hade åkt vasaloppet i söndags"? och 2. att om man vill veta hur det gick för T:s fru kanske man i första hand frågar T. BLIR GAAAALEN på sånt här.
och sen finns det en kärring här på jobbet som är så jävla BORING. det kan man förstås inte hjälpa, och hon får gärna tycka likadant om mig, men varför, VARFÖR, måste hon vara som ett jävla plåster på mig hela tiden? sitter jag och fikar så sätter hon sig snudd på i knät på mig, nej men i alla fall obehagligt nära. pratar hon med mig så har hon ansiktet jättenära mitt och glor på mig HELA TIDEN, och jag tycker sånt är skitjobbigt. och som sagt, så jävla BORING. snudd på varje dag kommer hon till mig och säger något på sitt språk, som jag inte förstår, följt av ett "vet du vad det här betyder"? och så "hahaha" plus översättning när jag säger att jag inte gör det, men HALLÅ. dag ett frågade hon mig om jag kunde hennes språk, jag sa att jag inte kunde det, jag har aldrig visat intresse eller bett om att få gratis språklektioner, men LIK FÖRBANNAT håller hon på så här. och sedan mal hon på i det oändliga om fullständigt ointressanta detaljer, oavsett om jag pratar med någon annan eller sitter och läser tidningen eller WHATEVER. idag på fikarasten så sa hon så här, och nu citerar jag nästan ordagrant: "vet du, min ena sons fru hon kom på en grej när dom studerade, för som du kanske vet har man ju inte så mycket pengar när man studerar, så hon lagade minsann alla dom här recepten som finns i buffé, du vet dom som kallas för "billiga veckan", och dom blev faktiskt jättegoda och dom sparade jättemycket pengar på det för då handlade dom bara sånt som stod i recepten och kanske något litet till, men det blev i alla fall stor skillnad och min son sa att han aldrig hade fått så god mat förut och och nu så har hon sparat alla recepten från ett helt år så hon kan variera sig..." det tar liksom aldrig slut och jag vill bara skrika: MEN VEM BRYYYYYYYR SIG, men man är ju väluppfostrad så det gör man ju inte då.
men seriöst, jag får panik av att hon måste sitta så nära och glo så in i helvete och alltid alltid vilja prata med mig. vem är jag, en freak-magnet eller?