stressad, kan inte riktigt koppla av och släppa jobbet, har fortfarande för mycket som hänger i luften. tur att jag inte kommer åt jobbgrejer hemifrån, annars hade jag nog suttit och pillat med det hela kvällen. i vanliga fall har jag inga som helst problem med att lämna jobbet på jobbet, men nu är det svårt och mycket.
idag togs i alla fall ett gigantiskt kliv i mission impossible-projektet. nu känns det helt plötsligt nästan begripligt och framför allt fullt möjligt och genomförbart, åtminstone ska det inte stå och falla med att jag inte fattar vad jag håller på med.
men tänk om jag hade fått vara med i det här projektet från början, kunnat få komma i kontakt med de personer som sitter på andra nyckelpositioner och kunnat få ställa de för mig relevanta frågorna, vad mycket enklare allting hade blivit då. istället för att som nu, bli inslängd nästan vid deadline, få tillslängt sig en massa arbetsuppgifter av vilka man inte fattar NÅGONTING av och egentligen knappt har kompetens att utföra heller. har dock fått lite offentlig cred av projektledaren nu och det känns som att jag nu har blivit uppgraderad från att vara någon anonym som man kan slänga till lite krafsuppgifter som ingen annan vill göra till att bli en som klarar av att identifiera och lösa ganska komplexa problem.
det känns bra. dessvärre har jag haft djävulsk Värk precis hela dagen och det är trist att gå omkring och känna varje pulsslag som en stötvåg av smärta, alternativt vara seg i hjärnan av tabletter, samtidigt som man ska vara högfunktionell och kreativ i mission impossible-projektet, och dessutom hinna med att vara pedagogisk och tydlig mot sin utländska kollega som ska lära sig ens arbetsuppgifter. det gick väl någorlunda, men nu är jag TRÖTT. trodde jag skulle kunna snika till mig sovmorgon imorgon eftersom kickoffen inte börjar förrän 8, men jag är fortfarande inte klar med min presentation, så jag får masa mig upp kl 04.30 precis som vanligt.