Mot botten och vidare

Hon vet att hennes relation inte funkar, att deras förhållande kör henne raka vägen in i väggen. Ändå fortsätter hon hoppas, längtar efter det de KUNDE ha haft tillsammans men som aldrig kommer hända.
Trots att det gör illa henne kan hon inte släppa taget.

Vi är lika hon och jag. Det brukar kännas skönt att upptäcka det - vi är inte ensamma om att vara konstiga på just vårat vis, det finns nån till som gillar samma saker och funkar på samma sätt.

Hon måste ner på botten innan hon kan börja ta sig upp, precis som jag. Det är den första gång jag önskat att hon inte var så lik mig. Inte på det här sättet.

Och det gör nästan lika ont att se nån man tycker om gå igenom det som att göra det själv.