Inlagd på SöS

Natten var jobbig. Ont i magen. Äter ju järntabletter och det ställer till det lite i systemet. Inte korkar igen fullständigt, men ställer till det något. Så jag tänkte det är bara fisar som inte riktigt kommer ut och kan lätta på trycket där inne.

Samtidigt, i mörkrets tysthet, ringde doktorns ord
"Om du får ont i magen eller känner dig allmänt sjuk så måste du komma in. Du får inte tänka att det inte är något viktigt"
Timmarna gick långsamt och jag hade verkligen ont. Mådde kymigt. Insåg att jag kan inte ha det så här. Jag kan inte ligga ensam och fundera om detta är något eller inte.

Vid 4-tiden låg jag runt toaletten och kräktes inälvorna ur mig.
Vinterkräken?
Men se, så var det förra gången också. Då kräktes jag utan förvarning. En gång. Sen inget mer. Men jag mådde i alla fall bättre så jag somnade. Sambon fick ta Grodan till dagis.

Morgonen kom utan illamående men med ont i solarplexus. Riktigt ont. Jag ringde Specen och bad att få tala med min barnmorska. Hon ringde tillbaka straxt efter nio. Vi kom överrens att jag skulle åka in och ta prover. Sambon bestämde att han lämnade jobbet för att köra in mig. Magonten ville inte släppa.

Så nu sitter jag här på biblioteket på SöS. Jag är inskriven på samma avdelning som för 2 år sen. På exakt samma dag i graviditeten faktiskt. 31+6.
Magen mår lite bättre, men det har inte släppt helt. Man har tagit nya blodprover. I måndags var de finfina. Idag också. Utom att levervärdena var lite, lite sämre. Men nu råkar det finnas en variant av utveckling av havandeskapsförgiftning som handlar om buksmärtor och att levern ballar ur. Så även om försämringen är liten så är det inget man kan släppa. Tydligen kan utvecklingen gå snabbt. Så ikväll tar man nya blodprover. Skulle de vara samma lika som tidigare idag kan de lugna ner sig något och ta nya prover först om ett dygn. Annars blir det nog tätare än så.

Vi får se hur det utvecklas. Om jag blir kvar här tills vi har en unge på utsidan. Och när det i så fall blir. Eller om jag får komma hem för att sen komma tillbaka. Ingen vet. Allra minst jag.