Vi har köpt bil!

Vi har köpt bil!!
Åh, det känns så himla skönt. Det blev en likadan som jag hade. En Volvo v50. Men den här har gått några tusen mil mindre och har ett fett buisnesspaket med lull-lull installerat. Det är saker som
*programmerbara inställningar för förarsäte och speglar
*sollucka
*regnsensor på vindrutetorkarna
*bättre stereo OCH bättre högtalare.
*osv, osv.

Jag är inte så himla mycket lull-lull människa, men nu när jag har en bil med det installerat måste jag säga - I like it.
Jag förklarade för Sambon att en CD-växlare inte var en big deal... men shit vad nice det var att dra upp volymen utan att det blev skränigt ljud. Det är inte VIKTIGT, men nice att ha.

Och nu till det bästa. Bilen kostade oss precis så mycket vi fick ut av försäkringsbolaget för den andra bilen. Kanske låter det löjligt. Men det är såna detaljer som av någon anledning har växt och blivit viktiga. Rent psykologiskt. Alla säger "Det viktiga är att ni klarade er. Det andra är bara materiellt" Och det är sant. Men jag klarar inte riktigt att hantera tacksamhetsskulden. Eller att tänka på att vi klarade oss, för det väcker bilder och tankar hur det kunde ha slutat. Så jag kryper ner i sånt som jag tycker känns tryggt och säkert.

Därför var det jätteviktigt att bilen skulle gå och laga. För om det gick och laga skulle det innebära att det trots allt inte var så allvarlig olycka.. Men bilen var inte värd att laga.
Så jag tar det näst bästa som finns till hands. Jag tycker det är ENORMT skönt att vi fick tillbaka just så mycket som vi betalade för bilen i april. Försäkringsbolaget ville ju betala lite mindre. Att få tillbaka samma peng ger hjärnan bilder och assosiationer att på hela taget slutade det rätt så bra. Och nu har vi fått nästa bil till samma pris. Hjärnan bara sprutar bilder och känslor som säger att "Det här gick ju riktigt bra. Ingen fara på taget. Shit, den här olyckan var ju en baggis. Inget tjafs. Allt bara löste sig. Försäkringsbolag, polis, ambulans, bärgning, skrotning, pengar, hantering och ny bil. Allt bara fixat"

Jag påstår inte att något utav det här är vettigt. Men min hjärna gör vad den kan för att lägga bommul runt alltihop. Så den hanterar olyckan som om det inte hade kunnat sluta illa. Och hade det varit något som hänt bilen när man kom till parkeringen hade det just varit den ekonomiska biten och "strul"-faktorn runtomkring ärenden som hade irriterat en. Är ni med? Säg att man kom till parkeringen och sen stor jävla SUV backat sönder ens bil raka vägen till skroten. Man hade blivit så jävla förbannad. Och allt man hade velat var att få allt ordnat utan tjafs. Och en i princip likadan bil utan att det kosta mig ett jävla öra. Och så behandlar min hjärna det här.
Och idag är min hjärna glad. Myser och tycker det där med bilolycker är no biggy.

Det finns ju en annan del av min hjärna som inte alls luras av allt detta. Som har mycket bättre koll på verkligheten. Men den får vila idag. Det känns så skönt att få vara lite glad idag. Och känna att allt har ordnat sig på bästa sätt.

Någon utav dessa dagar ska jag skriva ett helt inlägg om min underbara Sambo. Jävlars vilken bra man är för mig. Men det får bli en annan dag.
Imorgon är det barnmorskebesök. Ska bli väldigt skönt. Blodtrycket har ju stigit de senaste mätningarna. Och senast låg den på gränsen till medicinering. Så det ska bli skönt att få ett nytt tryck mätt och ett nytt kissprov. För att se om vi fortsätter i den här riktningen eller inte. Jag kan ju inte låta bli att notera att strumporna har börjat göra djupare märken i anklarna. Men jag noterar också att ansiktet inte har svullnat och inga påsar finns runt ögonen. Inte heller förlovningsringen sitter hårdare. Det känns tryggt med täta kontroller.