en natt med helt usel sömn bättrar förstås inte på humöret. valpen är inte frisk. han började hosta igår och jag tänkte att nu har han blivit smittad av S-hunden som har hostat ett bra tag, men nu är på bättringsvägen. men valpen låg bara och hostade och harklade sig en kort stund och sedan: ingenting. däremot har han spytt säkert 10 gånger, bara en massa slem. så jag vet inte om han bara sväljer slemmet istället för att hosta upp det, och att det är det som gör att han spyr.
nu har det varit lugnt sedan halv två i natt, inga hostningar, inga kräkningar, men han är helt matt och trött och det är ju kanske inte så konstigt, men jag är ju extremt hönsmammig när det gäller valpen. och nu vill han varken äta eller dricka. maten är jag inte så bekymrad över, men vätska måste han ju ha i sig. jag har droppat vatten i munnen på honom med en pipett och det får han i alla fall behålla, peppar peppar. skönt att kunna ha honom här på jobbet och ha lite koll. just nu sover han, det gör han i och för sig alltid på jobbet, för honom är en arbetsdag lika med åtta timmars djupsömn, så det borde väl egentligen inte vara något att oroa sig för. men han är ju så LITEN och YNKLIG just nu.
min kollega J fick tjänsten hon sökte på ett annat företag, så hon kommer att sluta nu under våren. FAN FAN FAN, fast det är ju roligt för henne förstås. jag UNNAR ju henne detta såklart. men det blir tråkigt för mig. inte för att J är den enda som jag hänger med på jobbet, men vi jobbar så extremt bra ihop och tänker så lika och har så kul. nu: the end med det, i alla fall på jobbet. känns ju sådär.
och nej, ingenting är utrett i det där jävla tjafset med mr S igår. jag blev så jävla SUR när han bara vände ryggen till och inte ville prata, så jag sa nåt om att "nähä, men då kan ju DU säga till när det passar dig att prata då". så nu försöker han med något slags vi-låtsas-som-om-ingenting-har-hänt-prat men näe, jag har faktiskt inte lust att bara sopa saker under mattan. tyvärr har jag fastnat i något barnsligt nähä-vill-inte-du-prata-så-tänker-jag-FAN-inte-heller-göra-det istället för att vara konstruktiv, jag orkar fan inte vara konstruktiv just nu, varför är det alltid jag som måste vara så jävla konstruktiv? (det är det egentligen inte, men just nu KÄNNS det så) just nu är jag exakt så här barnslig och omogen och det känns väl mest bara jävligt långt från carpe fucking diem.
och nackspärr och ont i nacken som fan och ont i huvudet förstås, och som pricken över i ett skoskav som har blivit ett stort jävla köttsår som bultar och kliar och svider så sjukt mycket att jag vaknade varje gång som jag råkade nudda vid lakanet med foten i natt. förutom alla gånger jag spratt upp så fort valpen gjorde något ljud ifrån sig. förutom alla gånger jag vaknade ur konstiga mardrömmar.
det är helt enkelt inte särskilt kul idag.