Jag är så less på att vara sjuk
Jazzie 2012-01-16 22:13 (inga kommentarer)
Det här halsviruset jag fått på mig håller fullständigt på att utplåna mig. Nu har jag varit hemma från jobbet sen i tisdags förra veckan. Ingen kan anklaga mig för att vara överaktiv under dessa sjukdagar. Förra veckan gjorde det så ont att jag höll på att gå sönder i småbitar. Men helgen kändes lovande. Så det var rätt nedslående när natten mellan söndag och måndag inte erbjöd mer än 15 minuters sömn. Jag klarade inte mycket mer än en minut utan att äta något eller suga på en halstablett.
Natten är ju alltid värst. Då är munnen så mycket torrare och det känns vill jag lova. Jag har flera torra fläckar i halsen som gör att det gör ont att andas. Varje andetag får de där fläckarna att kännas. Får man igång lite salivproduktion så går det bättre. Så en mild halstablett funkar bra. Men ger inget långvarig lösning. Så man måste mata på tablett efter tablett. Tillslut vill ju tungan kasta in handduken. Så den är nu helt sårig och spräckt.
Så det blev inget jobb idag heller.
Jag är så less. Vi har fan varit sjuka sen oktober i den här familjen.
Natten är ju alltid värst. Då är munnen så mycket torrare och det känns vill jag lova. Jag har flera torra fläckar i halsen som gör att det gör ont att andas. Varje andetag får de där fläckarna att kännas. Får man igång lite salivproduktion så går det bättre. Så en mild halstablett funkar bra. Men ger inget långvarig lösning. Så man måste mata på tablett efter tablett. Tillslut vill ju tungan kasta in handduken. Så den är nu helt sårig och spräckt.
Så det blev inget jobb idag heller.
Jag är så less. Vi har fan varit sjuka sen oktober i den här familjen.
Info
- Namn
- Jazz
- Född
- -
- Hemstad
- Stockholm
- E-post
- -
- Hemsida
- Medlem sedan
- 2008-12-27
- Antal texter
- 1 076
- Övrigt
- Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte