otillräckligheten

i morse/i natt vaknade jag vid halv fyra. försökte somna om, men det var lögn. gav upp efter en timme och låg och läste/pysslade med telefon. det händer så oerhört sällan att jag har såna problem med sömnen så jag blir liksom inte riktigt stressad av själva fenomenet. mer trött som ett litet knytt nu, men det är liksom inte så mycket att göra åt.

men de två grejer som uppenbarligen låg och gnagde så att jag vaknade var de två senaste: min nära förestående hemflytt. och min mamma. hemflytten får väl en egen text sen, men mamma. alltså.

jag lyckades ta tag i att ringa en biståndshandläggare på kommunen i morse. för att hon inte klarar sig själv är ju uppenbart för alla som är i en position att se det, vilket ju jag och systern får sägas vara. nu får ju inte de där handläggarna säga sådär jättemycket pga av sekretess, men det gick att få fram att hon redan har tagit kontakt med dem. lite andra samtal, lite annat som kom fram. och å ena sidan: någon slags lättnad över att någonting är i gång, påbörjat. å andra sidan: varför, varför, VARFÖR kan hon inte be oss om hjälp? varför kan hon inte kommunicera med oss? säga att "det här är mig övermäktigt, jag behöver hjälp"? jag förstår hur svårt det är, faktiskt, men för fan. vad det skaver.
varför kan min mamma inte prata med sina barn?