sitter på jobbet, är seg, har huvudvärk och mensvärk och hela iprenmannens övriga register, känns det som. men men, jag biter ihop en timme till och sedan är det dags att gå hem.
igår hade jag utvecklingssamtal med min chef och det kändes BRA, min chef är nöjd med mig, nästa år ska jag få ett nytt ansvarsområde som jag personligen kanske inte tycker ska bli världens roligaste, men karriärmässigt är det nog att betrakta som ett kliv uppåt. så det är väl inte så dumt.
min chef är faktiskt toppen, men han som är chef i lokalerna där jag sitter (fortsättningsvis kallad Z-chefen) är det definitivt inte. eller så är det jag som är överkänslig för sånt där medvetet exkluderande. som förra veckan när han ropade och undrade om "gänget" kunde samlas en liten stund. nu råkade det vara så att det bara var jag som var på kontoret just då och jag var lite upptagen, så jag frågade om det var något viktigt eller om det kunde vänta lite. "nej, det här gäller faktiskt alla utom dig" sa han då. okej, jag behöver absolut inte vara med på allt, men om det gäller tre av fyra personer så kan man kanske sköta sina inbjudningar lite snyggare. vad det sedan handlade om var att de tre personer som tydligen utgör "gänget" (jag trodde i min enfald att det var vi fyra som jobbade här i lokalerna som var ett gäng) skulle få träffa en person som ska börja jobba här nästa år. en ny medlem i "gänget" alltså. ja, vi ska ju bara sitta i samma lokaler och jobba med ungefär samma saker, men eftersom jag organisationsmässigt tillhör en annan avdelning så var jag tydligen inte medräknad bland de blivande arbetskamraterna. jaja, skitsamma. sen kom det en inbjudan till en skyddsrond som skulle ha varit i måndags. sedan fick jag inget meddelande om att den var inställd utan jag fick liksom upptäcka på egen hand att alla på andra avdelningen skulle iväg på externa jobb. sedan kom Z-chefen igår och informerade om att den skulle vara samma dag istället och frågade om jag "tänkte vara med", jag sa att jag skulle på utvecklingssamtal men att jag kunde vara med efter det, och han bara: "ja, fast jag tänkte faktiskt att vi ska se på det med nya ögon så du behöver inte vara med". nej men FRÅGA inte då för fan.
ja, sedan hade det tydligen blivit tjafs om något under skyddsronden, Z var inblandad på något vis och nu när hon blivit osams med M så är jag helt plötsligt "tagen till nåder", eller vad man ska kalla det, igen. som om hon insett att hon måste försöka hålla sig väl med mig så att inte M och jag ska gadda ihop oss mot henne. too late, men nu är hon sådär klängigt inställsam igen, jag föredrog när hon spred sin "fruktansvärda iskyla" (hahahaaaaaaa).
dagens samtal:
Z: jahaaa, när ska ni lämna S-hunden då? (som ska på pensionat över nyår eftersom han är extremt skotträdd, vilket är något jag råkade nämna för flera veckor sedan, men jag har ju varit ute i kylan ett tag)
jag: på nyårsafton.
Z: men när? ska ni åka dit på förmiddagen eller på eftermiddagen?
jag: det har vi inte bestämt.
Z: ska ni åka och lämna honom båda två eller ska bara mr S åka dit?
jag: vet inte. vi har inte bestämt någonting alls.
Z: ska valpen också vara på pensionatet?
jag: nej, han bryr sig inte om att det smäller.
Z: ska ni hitta på något mysigt på nyår?
jag: vi har inte bestämt något än.
Z: ska ni åka iväg någonstans?
jag: tror inte det.
Z: tror du valpen kommer att tycka att det är mysigt att vara själv hemma med er?
jag: kanske det.
Z: jahaaa, när kommer dina föräldrar då?
jag: juldagen.
Z: hur dags?
jag: ingen aning.
Z: ska ni åka till N och D sen då?
jag: mm.
Z: ska ni äta julmat?
jag: nej.
Z: när åker de hem igen?
jag: annandagen.
osv osv osv, jag blir GAAAAAAAALEN. tack och lov är det bara en dag kvar och sedan börjar julledigheten. det ska man väl förhoppningsvis stå ut med.