Så sänktes Sambon också

Hade tänkt att jag skulle vara tillbaka på jobbet imorgon. Gordan och jag mår rätt prima, förutom att Grodan fortfarande är lite väl lös i magen för att vara på dagis. Jag tror inte att han smittas, däremot blir det lätt läckage. Något som är hanterbart hemma. Dels för att man har rätt så bra koll på honom så man hinner reagera innan det svämmer över kanterna. Och dels för att om det råkar göra det så har man tvättmaskinen bredvid bytbordet och det är bara att slänga in kläderna. Dagis har lite jobbigare att jonglera nedskitna ungar.

Men jag tänkte, det är Sambons tur att vara hemma imorgon. Och så blir det. Sambon blir hemma imorgon. Men inte för att vabba. Han åkte hem från jobbet redan vid 15-tiden. Mådde lite ostadigt. Och nu har hans natt med kräkningar börjat.
Bortsett från att jag hatar att stå bredvid och se honom dålig så känner jag lättnad. Vilken tur att vi slapp det här samtidigt. En Groda som bajsar ner sig och sängen och två föräldrar som sitter vid varsin toalett och kräks. Nej. En tvåveckors Thailandssemester skulle vara trevligare. Det mesta skulle vara trevligare faktiskt. DET HÄR vi har nu är ett trevligare alternativ.

Och skönt att han blir sjuk nu. För då är han frisk till jul. Nu har alla vi träffade i helgen insjuknat. Farmor, farfar, min syster, Grodan, Sambon och jag. Jävla kräk- och bajsbaciller. Jag är jäkligt less på dem.