Ghost from the past

Ynglet har sovit illa flera nätter - vaknat och gråtit och vägrat somna om med mindre än att man bär runt honom. Sen ska man gärna fortsätta bära när han somnat, för annars vaknar han och skriker igen. Gaaaah!

Inatt sov han bättre. Men då sov jag uselt ändå. Först hade jag svårt att somna för att jag förväntade mig att han skulle vakna och gråta när som helst. Sen drömde jag en massa jobbiga drömmar där den röda tråden var att jag gav och gav - och förlorade massor på det - men bara fick skit och otack tillbaks..
Jag gillar när mitt undermedvetna är så klart och tydligt mot mig; jag ska helt klart låta bli att bry mig om att jag snubblade över Mulva på nätet igår. Vännen som så abrupt bröt med mig för att jag råkade säga fel sak. Som aldrig ens lämnade tillbaks de böcker och den musik jag lånat henne. Som inte var hemma på den tid HON avtalat att jag skulle hämta sakerna och aldrig mer svarade i telefon eller på mail. Som jag aldrig riktigt slutat älska. Inte så att jag tänker på det varje dagg, men det gör ont när jag tänker på det.
Jag ska låta bli att tänka på att hon numera bor i samma stad som min familj. Att hon är gift med en man med samma efternamn som min svåger (ett inte helt ovanligt namn förvisso, de behöver inte vara släkt). Inget gott skulle komma av att försöka återuppta kontakten.
Hon lever. Och mår.
Gott så.

Nog.