de stora barnen

fredag och det är ju härligt när en helt obokad helg ligger framför en. ikväll är det julbord med mr S' jobb. det blir nog årets enda julbord om vi inte fixar till något litet, med betoning på litet, hemma på julafton, och jag tycker det är ganska så lagom så.


som det ser ut nu så kommer mina föräldrar hit på juldagen och stannar till annandagen och då ska vi fira jul hos N och D. det känns också ganska lagom. bara man har ett schema med aktiviteter och händelser så att det inte blir en massa dötid så funkar det att umgås med mina föräldrar då och då.

ringde L och pratade en stund, det är roligt men får inte bli för ofta för då tycker han nog att jag lägger mig i. men det känns så fantastiskt fint att ens lilla kantiga och aviga aspergerunge har blivit en så fin och bra och ROLIG människa, som ibland kan ta sig tid att dela med sig av sina funderingar. som bor i egen lägenhet, har en egen praktikplats att gå till och spelar i ett band som gör konstig musik i stil med king crimson och som går och funderar över hur man egentligen beräknar medelåldern när adam och noa i bibeln blev 900 år. som tackar nej till att komma hem till oss på julafton eftersom det "inte är någon stor grej med just den 24 december" men som tackar ja till firandet på juldagen.

och N då, som var på väg att halka snett för några år sen men som tog tag i sig själv på ett sätt som faktiskt är föredömligt. som knogar på med sitt jobb, får fackliga uppdrag och bjuder på hembakat nästan varje gång man är där. och som är en så sjukt ROLIG tjej. ibland när jag tänker på hennes minspel och hur hon pratar och uttrycker sig så skrattar jag högt för mig själv. mina fina barn, vilken GÅVA det ändå är. så uttryckte jag mig nog aldrig när de var små, men bättre sent än aldrig.

och idag är det, tror jag, på dagen två år sedan vi fick nycklarna till vårt hus, mr S och jag. började vårt gemensamma liv på riktigt. inte alltid en dans på rosor, men fan vad bra det ändå är på det stora hela.

BECAUSE I'M WORTH IT! för fan.