Confession

Jag är en tant!

Jag stickar tröjor till välgörenhet. Och skickar dom till ett barnhem via mammas kompis pensionärsförening!

Jag har anmält mej till att börja sjunga i en kyrkokör till våren. Och känner några som redan är med där och tycker dom är coola typer.

Jag har en mobiltelefon utan touchscreen, mailfunktion eller internetuppkoppling. Den går utmärkt att ringa med och jag förstår mej på den. Måtte den leva för evigt!

Jag har tjock-TV och tänker inte byta förrän den går sönder. Det är ändå inget att se på, utom reklam.

Jag finns inte ens på facebook!

Jag har förlorat kampen mot mina extrakilon. Jag orkar inte ens klaga längre över att jag inte kan gå ner i spagat eller ens låtsas att jag tänker börja träna nästa vecka. Jag köper byxor i en storlek större istället.

Jag går förbi de urläckra, högklackade mockakängorna i skoaffären nästan utan att dregla och inser att jag ändå bara kommer att använda mina gamla sköna jympadojor - INNAN jag köpt klackskorna och parkerat dom i garderoben.

Jag stannar hellre hemma i soffan och läser en bra bok än går ut och festar en lördagskväll (om jag inte har väldigt trevligt sällskap).

Jag tackar ibland nej till alkohol för att kunna köra hem i en bekväm bil och slippa stå och frysa arslet av mej på en busshållsplats.

Det skulle inte falla mej in att gå ut i december i kort kjol och nylonstrumpor!

Och det allra värsta av allt - jag gör det här alldeles frivilligt. Det är befriande att göra vad jag vill och att kunna säja nej till sånt jag inte har lust med.

Tant-power! ;-)