är så här. Trött, ingen ork, snyter blod, bråk med barnen, remiss till endokrin.
-Pappa är bäst, du är en sur tjatkärring som går och lägger dig tidigt för du är så sur.
-Nä, jag orkar inte vara uppe. Jag är sjuk.
-Är du sjuk? Det har du inte sagt.
Jo då, frågan är väl om man bryr sig om att lyssna över huvudtaget. Om jag säger nåt, så är jag bara gnällig. Säger jag inget, så är jag som en mussla och berättar aldrig nåt.