Orken

rinner ut som smält glass mellan fingrarna. Jag kan inte riktigt fånga upp den. Häromdagen så reagerade till och med barnen att det stod döda blommor i köksfönstret. Kan tala om att de stått där ett bra tag, men jag har liksom inte orkat bry mig. Orkar inte bry mig om städningen heller. Samtidigt som orken försvinner så kommer melankolin. Och nu är det första advent till helgen. Jag vill ju putsa fönster, städa, pynta och göra mysigt, men nä, mest av allt vill jag bara gå och lägga mig och sova.

Imorse kollade jag på burken med Levaxin. Ungefär 6 veckor sedan jag fick höjd dos och inser att det är nog det som spökar. Detta är inte kul. Samma scenario hela tiden. Höjd dos och rätt symptomfri en månad eller så, sen trillar det tillbaka igen. Snart kan jag inte höja dosen mer, vad händer då?