men vad skönt att hypodea är på banan igen. jag skrev en text som tydligen försvann, blåste bort i stormen kanske, men den var så deppig så det gör nog inget.
i övrigt, stormen kom och gick och vi var strömlösa i 18 timmar, men annars gick det bra. och vi har rett ut vårt bråk, med andra människor kan jag vara så otroligt långsint och här sades det verkligen en hel del taskiga saker, men det känns ändå avlägset och nästan glömt nu. men det är kanske tur, den där långsintheten är inte särskilt jobbig att leva med när det handlar om människor som ändå inte har någon större betydelse för en, men det hade nog varit besvärligt när det rör en person man lever tillsammans med. då är man helt plötsligt inne på att bita ihop och hålla masken och spela ett spel och tack, men nej tack, det är bra så.
på jobbet har jag slitit med mitt mission impossible, ringt tusen telefonsamtal (HATA) till vårt utländska dotterbolag för att försöka få fram information och nu har jag lämnat ifrån mig det jag åstadkommit. så nu ska det simuleras i en testmiljö och sedan återkommer dom väl med tusen miljoner fel som ska rättas till antar jag, men får man inte vara med på projektmötena och ställa dom frågor som är relevanta för att man ska kunna göra ett bra jobb så får det ju bli som det blir, inte mitt fel om deras deadline inte håller när projektet har hållt på i flera månader och jag blir inkallad när det är en vecka kvar.
Z är tydligen fortfarande sur på mig, oklart varför, men det är SÅ vilsamt så för min del får hon gärna fortsätta sura hur länge som helst, jag lider inte även om hon kanske tror att jag gör det. hahaha.
och i helgen är det skrivarkurs! jag slits mellan åh-vad-det-ska-bli-kul och hjälp-vad-har-jag-gett-mig-in-på. men jag hoppas att jag har gett mig in på något bra. BECAUSE I'M WORTH IT, eller något sånt.