olust

.jag 2011-11-21 12:09 (7 kommentarer)
olust är väl ordet som karaktäriserar denna dag så här långt. ett världskrig startade i helgen, ett världskrig som fortfarande pågår och där fredsförhandlingar verkar oerhört avlägsna. och det började med något så jävla trivialt som disk. ja, det är så pinsamt att man knappt törs skriva om det, är det verkligen bara vi som som är så jävla inkompatibla med varandra ifråga om hushållssysslor fastän det avhandlas gång på gång, varför FUNGERAR det bara inte?

förra söndagen när vi hade ätit middag så började jag plocka undan och då gick mr S och kollade sin mail. jag frågade om han inte tyckte att det var lite oförskämt att låta den som lagt ett par timmar på att handla och laga maten dessutom sköta hela plocka-undan-diska-grytor-lägga-rester-i-matlådor-starta-diskmaskinen-torka-av-spisen-köret medan den som inte gjort ett dyft går och kollar sin mail istället för att, typ, komma till undsättning (SOM JAG HADE GJORT om det hade varit han som lagat maten). nja, mr S tyckte väl kanske att "oförskämt" var ett för starkt ord (tycker inte jag), men visst, bättre kunde det ju bli. mm, okej. vi äter inte middag på kvällarna i veckorna, i fredags minns jag inte vem som gjorde vad (men jag antar att det var jag som plockade då också, det brukar det ju vara) men i lördags när vi hade ätit klart så reste jag mig och började plocka undan, och förväntade mig faktiskt att han skulle, typ, komma till undsättning utan att jag särskilt behövde säga till om det, EFTERSOM VI HADE PRATAT OM DET FÖR MINDRE ÄN EN VECKA SEDAN. men nähä, då gick han iväg och gjorde något annat istället, IGEN. och då sa jag att eftersom vi hade haft saken uppe till diskussion för inte så länge sen så hade jag faktiskt uppskattat om han kunde göra detta OOMBEDD.
men nähä, då var det fel, då skulle jag ha sagt till att jag förväntade mig detta. ja, men det var ju OOMBEDD som var själva poängen, och helt ärligt, jag fattar faktiskt inte hur någon bara kan sitta och titta på när någon annan går och bär undan ens disk och fixar och håller på UTAN att resa sig och hjälpa till. och SPECIELLT inte som denna någon annan dessutom har lagat maten. och SPECIELLT inte eftersom denna någon annan redan har tagit upp detta till diskussion och påpekat att det inte känns okej. och SPECIELLT inte när någon själv har hållt med om att det inte är okej. och nej, det funkar inte att jag bara reser mig och går därifrån och liksom väntar ut att han ska fixa det, för det gör han väl så småningom men jag tycker fan inte det är okej att disken står kvar på bordet i timmar eller dagar och jag tycker inte att jag ska behöva acceptera att ha det så heller.

ja, sådär började det och sedan, naturligtvis, så kokade allting över och spårade ur och fan vet allt. ja, men sen bråkar vi på så olika sätt. jag tycker faktiskt att även om jag är arg så är jag konstruktiv. jag är arg på detta och jag blir besviken på dig eftersom du gjorde si istället för så, som jag hade förväntat mig. sen kan jag förvisso gorma och svära, men jag håller mig till saken. jag ska hamna ganska långt bortanför den bortre parentesen innan jag blir så förbannad att jag går till personangrepp. men mr S hamnar där direkt. i hans värld är det (uppenbarligen) helt okej att säga att du är ju inte normal, du är ju för fan helt sjuk i huvudet, för det borde jag (uppenbarligen) fatta att han inte menar egentligen. men nä. jag är inte riktigt där. jag kanske fattar på ett plan, men jag tycker inte det är okej att göra så ändå. och på ett annat, mycket mer ryggradsmässigt plan, blir jag så fruktansvärt ledsen och sårad. så ledsen och sårad att jag fort som ögat bara stänger av, drar mig undan, tycker att det kvittar huruvida han älskar mig eller inte för jag behöver fan inte bli älskad av någon, jag klarar mig bra ändå.

ja. ungefär där är jag nu; iskallt avstängd. så det var väl skönt att få komma till jobbet och få något annat att tänka på. jo, men först kändes det bra, jag pratade med jobb-J som är min själsfrände i det här med relationer versus ickefungerande hushållsarbete, och kommit fram till lite strategier, så kändes det väl lite bättre ett tag. men nähä, så får det inte vara, för då är det så här att det finns ett projekt på jobbet som har pågått ett tag och som jag inte fått vara delaktig i, är väl för oviktig kanske. men nu när det kommer till en halvtråkig bit så får jag en uppgift tillslängd mig med deadline jättesnart. och nu sitter jag här med NOLL JÄVLA bakgrundsinformation eftersom jag inte har fått vara med i projektet från början, och förväntas göra att bra jobb. TACK SOM FAN.

utanförskapet, alltid.
och olust var ordet för dagen.
men nu ska jag bita ihop lite till.

AnnA

Men allvarligt, hur gammal är han? Man hjälps väl åt tills man är klar. Om man inte har bestämda ansvarsområden, som att den ena ansvarar för mat och den andre disk eller nåt. Och eftersom det inte verkar fungera med det förstnämnda hade jag nog listat upp vad som behöver göras, hur ofta och vem som gör vad. Sen hade jag låtit honom välja ut sina ansvarsområden.
Usch vad trist att behöva bråka om det. Suck
Och jobbet sen. Dubbelsuck. <3

2011-11-21 13:29:01

.jag

@AnnA: jamen visst blir man TRÖTT...vi har diskuterat det här hur många gånger som helst. och grejen är att han TYCKER att det är "självklart" att man ska hjälpas åt och han gör det alltid när jag ber honom, men jag tycker ju att det ska väl för FAN fungera utan att man ska behöva BE om det. sen har vi väldigt olika nivå på toleransen för stök och smuts, vilket förmodligen är en bidragande orsak till att det blir en konflikt öht, men ändå. hur svårt ska det vara?
och jobbet. I rest my case...nästan. SUCK var ordet.

2011-11-21 13:51:43

Malena3

Aaah. Empati i massor. Och igenkänning. Kram.

2011-11-21 15:15:58

crackgirl

Usch vad jobbigt. Men gor han nagot annat sjalvmant, t ex fixar bildacken eller dammsuger utan att du behover be om det? I sa fall tycker jag att man kan unna varandra att ligga och lata sig medan den andre irrar runt och stadar etc... men om inget nagonsin hander utan att du maste saga till, ar det ju for javligt. KRAM

2011-11-21 16:06:12

Anni

Min strategi är att säja till. Jag har insett efter många år att den här automatiska insikten att nåt pågår och det vore läge att ta ett tag inte är inbyggd i alla. Enda sättet är att säja till, "gör det här", "hjälp till med det här". Visst känns det som att det inte skulle behövas, men det gör ju det - bevisligen.
Och så en stor kram!

2011-11-21 19:32:46

Bonita!

<3<3<3

2011-11-21 19:33:38

Moot?

:-((((((. KRAAAAM

2011-11-21 19:58:19


Info
Namn
-
Född
-
Hemstad
-
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-10-20
Antal texter
1 752
Övrigt
Valspråk

det finns inget mörker. det finns bara brist på ljus.