Jävla virushärd

Jag hatar dagis. Fy fan, jag verkligen hatar dagis. Denna förbannade virushärd till plats.
2 dagar på dagis och nästan rinner. Rinnande näsa förvärrar hostan som vi har slitit med i 6 veckor nu. Hostan pajar nattsömnen. Pajad Grod-nattsömn är pajad nattsömn för oss alla.

Så vi delar oss. Sambon går ner och lägger sig för att få någon sömn. Jag och Grodan ägnar många utav nattens timmar till att sjunga, prata, läsa lite bok, göra välling, leka, försöka sova. Vi gör allt om och om igen. Tillslut, efter lite mer hostmedicin, en kräkning, ombyte av kläder och timmars underhållning slocknar han tillslut. I sin egen spjälsäng av alla oväntade platser. På egen begäran dessutom. Grodan upphör aldrig att förvåna. Hans mamma faller ihop på den hårda madrassen som saknar den mjuka bäddmadrassen ovanpå. Ingen kudde, inget täcke. Bara en liten filt. Men det får räcka.

Grodan sover inte onödigt länge bara för han varit uppe halva natten. Nix. Klockan har knappt slagit 7 så är vi igång igen. Nu är det Sambons tur att ta rodret. Jag får sova. Vi är helt slut. Grodan med. Men hans trötthet tar ju andra uttryck. Full med energi med dåligt humör tidsvis. Sambon och jag har ett mer konstant dåligt humör och noll energi.

Imorgon ska han tillbaka till smitthärden. Hämta hem fler baciller.
Hos mig har nu halsen börjat göra ont. Lite lätt. Bihålorna känns av. Allt mer för var timme som går. Och huvudet känns tjockt.
Men innan jag började må rätt så uselt så hann jag träffa en alldeles nyfödd, bara en vecka gammal, lite lillebror. Han föddes 5,1 kg tung. Så jag blev förvånad när han ändå var så liten och lätt. Men det är ju så. Nyfödda bäbisar är pyttesmå. Även stor nyfödda. Så länge man inte jämför flera bredvid varandra.

Nu när jag mår lite sämre så känner jag mig lite skyldig. Men jag mådde bra när jag var där, så hur skulle jag veta att förkylning var på väg att slå till?
Lillebror var i alla fall helt bedårande söt. Liten. Rund. Med fin dubbelhaka och alldeles lugn och tillfreds. Han både sov och var vaken. Fina ögon hade han. Den lilla raringen.

Helgen har inte alls varit den vila jag så mycket behövde och det känns helt overkligt att det ska vara måndag imorgon och hela snurran ska gå igång igen.