och så var det måndag igen, jag sitter på jobbet och det känns lite motigt, lite strävt. jag är fortfarande förkyld, fattar inte att det ska ta så lång tid att bli frisk eller så är det bara som jag inte är van, jag är ju faktiskt, peppar peppar, väldigt sällan sjuk. det kanske är så här det är. men jag får lite panik av den här orkeslösheten, och jag får lite panik för att det var så längesen jag tränade, och jag känner att det sätter sig på humöret och blir en ond cirkel och en negativ spiral och fan vet allt.
och jag har en nackspärr som inte riktigt vill ge med sig och jag är så jävla TRÖTT på min kropp som inte vill det jag vill utan bara sätter sig på tvären mest hela tiden.
och om ett par veckor ska vi få besök, övernattningsgäster, och jag känner inte riktigt för det. en person i sällskapet pratar inte svenska vilket innebär att vi ska sitta där och konversera på engelska och herregud, jag kan ju inte ens kallprata på mitt eget modersmål. fan, jag hatar sånt här även om jag naturligtvis ler och säger att det går bra och att det ska bli kul, för man vill ju inte verka helt asocial. mr S sa på skoj att han hade sett en dörrmatta där det stod "varför står du där och fryser, gå hem med dig" eller något liknande, och att han nästan hade tänkt köpa den till mig. och det var ju välfunnet i och för sig, men där har man alltså för att man ler och säger att allt går bra och ska bli kul för att inte verka asocial, och jag tänker att det enda jag är riktigt bra på det är nog fan att avsluta relationer, inte inleda eller upprätthålla. jag bläddrar runt bland folk på facebook och ser människor jag en gång i tiden känt, men nej. det finns liksom inget sug efter att plocka in dom igen, vad ska vi säga varandra nu som vi inte kunde säga då? och för ett tag sedan rensade jag min kontaktlista i mobilen, tog bort nummer som jag visste att jag aldrig skulle ringa mer och fan vad tomt det blev då. men det kändes ändå inte särskilt nyskapande, det är ju så här livet är. LIKSOM.
ja, men det måste väl vara förkylningen som gör att jag tycker allt känns lite jobbigt just nu. förkylningen och mörkret och den här nackspärren som aldrig riktigt släpper. det måste det vara.