klart lysande ljuspunkter

den där partnern jag har, alltså. det är ju som bekant ganska mycket med min mamma just nu. det rör upp känslor, jag är sannolikt ganska påfrestande att leva med just nu. för de där känslorna spiller ju liksom över på allt annat. jag har kanske inte riktigt lyckats sätta fingret på varför allt har känts så satans jävla pissigt, men en timme med terapitanten igår hjälpte till att reda ut.

men det var det där med partnern, alltså, som var poängen med det här. precis innan jag gick in på terapin kom ett sms om jag hade lust att gå på gillian welch-konsert samma kväll. jag svarade lite halvljumt och sa att"terapi, hör av mig om en timme". så när jag kom ut fanns liksom inte energin att smsa, så jag ringde. och då svarade han och frågade vad jag behöver för en övernattning förutom det som stod i badrummet "för vi ska bo på hotell i natt". då har han fixat biljetter och bokat in oss på rival. och bara håller på att plocka ihop och ta sig in till stan "så käkar vi middag nånstans först bara".

så istället för sitta hemma och vara introvert och deppig, som var min plan från början, blev det hotellincheckning, middag, konsert, sömn i ljuvlig hotellsäng (rival och deras kuddar, alltså) och överdådig hotellfrukost (igen, rival vet vad de gör). och en trist och tråkig novemberdag blev till en klart lysande ljuspunkt. helt utan min förskyllan. det var bara han som tyckte att det behövdes nåt som lyste upp november. hur skriver man om det här utan att bli totalblödig och gullegull? jag tänker inte ens försöka. så min partner, alltså. vilken människa.