sisyfos

det där med två steg fram och tre bak? i går dags för ännu en duvning hos modern. det är lite som att jag jobbar sexdagarsvecka nu. så väldigt gammaldags och rustikt av mig, men det är fan inget kärt besvär det där städandet.

iallafall, va, såhär. förra gången vi var där lyckades vi med konststycket att komma ner till en ren bordsyta på köksbordet. framgång! wow! bara det att när vi kom tillbaka i går var det åter en alptopp av papper, hushållspapper, foton, apelsinskal och gud vet vad mer (vilket i det här fallet gör mig till gud, jag gick igenom precis varenda grej). jag försöker lite desperat klamra mig fast vid de små framstegen: den här gången gick hon ut och gjorde ärenden medan vi höll på. vi har fått nycklar till hennes lägenhet. men när man i den där jävla röran hittar betalningspåminnelser, tusen olika telefonabbonemang, tusen olika tidningar hon prenumererar på, tusen olika ideella organisationer som tackar för gåvor alternativt ber om mer pengar och samtidigt vet att hon lånade pengar av mig för en vecka sen för att ha råd att köpa medicin...ja. då är det fan svårt att hålla modet uppe.

det är så satans jävla apjobbigt, hela alltet. inte glammigt, käckt, fint av oss barn att hjälpa till. det är smutsigt och äckligt och en mamma som är knäpp i huvudet, mer än vad jag kanske anat under hela mitt liv. och en sorg över vad som varit, vad som blev och vad som är. en sorg som jag bara börjat orka nosa på. och den här avundsjukan på alla er med med normalstörda mammor. jag vet att det finns värre, absolut, men det här är fan illa nog. för vad är problemet? jag ser ju resultatet, men jag förstår inte vad som är själva grunden. jag vill förstå. eller nej, inte egentligen. egentligen vill jag bara att det ska vara annorlunda.