Igår lät jag en tandläkare bända, karva och i småbitar såga ut en visdomstand. Själv låg jag och försökte febrilt låta bli att skaka och tänkte att det faktiskt var på precis så illa som jag hade inbillat mig. Jag är inte tandläkarrädd, men.
Och nu gör det ont, klart som fan, och jag har svårt att få i mig mat som inte en bebis hade kunnat äta. Jag har blivit sydd och undrar om inte ett av stygnen sitter i kinden, och undrar hur fan det gick till.
Och jag har fått piller, men de gör mig trött och yrslig och har fått magen att säga upp all verksamhet. Det är bara väldigt ELÄNDIGT nu.