Social ångest?

Lider jag av för tillfället, sådär så att jag ältar allt jag gör och säger in absurdum och helst vill gömma mig under en filt och komma fram till våren. Jag orkar inte med folk, eller rättare sagt jag orkar inte med mig bland folk. Jag är en sådan där som lätt tar över diskussioner, tar mycket plats och gärna berättar om mig själv och mina erfarenheter. Ibland känns det bra men ofta får jag ångest i efterhand och slår mig själv mentalt över att jag aldrig kan hålla käft.

Jag läser .jags texter och är orolig över att jag är en Z. Jag vill inte vara en Z, jag vill vara lagom glad och "witty" och samtidigt vara en hänsynsfull lyssnare. En kompis har uttryckt det som att i min värld snurrar allt runt mig och kanske är det så, kanske är jag helt enkelt ovanligt egofixerad (vi umgås fortfarande, så han måste ju uppenbarligen stå ut med det i alla fall...)

Maken säger att jag inte ska bry mig så mycket, att folk ju uppenbarligen gillar att umgås med mig trots min egocentricitet men jag vet inte jag. Jag skulle vilja kunna vara tyst, lyssna och känna in stämningar och reaktioner och inte bara klampa på som en flodhäst, men jag har inte de känselspröten. Vissa dagar vill jag bara vara tyst men det är ju en del av mitt jobb att vara trevlig och social och prata med allt och alla.

Jag önskar bara att jag kunde komma över osäkerheten och rädslan för att göra fel hela tiden, för den gör mig ju uppenbarligen inte till en bättre lyssnare när det finns folk i närheten, den ger mig bara magont i efterhand.