Jag vill inte mer

Jag är så gränslöst trött på att vara gravid. Det bara känns som om allt går ut på att hitta allt som är fel. Och allt verkar vara fel också. Precis allting. Inget får bara vara bra. Varje test genererar nya test. Varje undersökning får dem att vilja göra bara lite till.

Jag ska komma ihåg att dricka Blutsaften eftersom järnet var dåligt. Och så är de där tabletterna som kan hjälpa till mot lite komplikationer kring eventuell havandeskapsförgiftning. Inte för att doktorn tyckte jag hade såna problem förra gången, men tabletterna kan ju i alla fall inte skada. Så de tar jag alltså.

Sen var ju blodtycket inte så bra. Och inte går det så lätt att ta prover från mina blodkärl. Och när vi ändå håller på så vore det bra att ta några extra tester och titta på lite alla möjliga värden. Jag tar emot lab-remiss på lab-remiss. Dem kan jag gå till vilket labb och vårdcentral jag vill. Jahapp. Tackar så mycket.

Imorgon är det nya tester. Fan. Jag hatar det här. Jag orkar inte oroa mig mer. Jag orkar inte grubbla. Jag orkar inte känna att det här inte kommer bli något bra.
Jag vill vara bästa möjliga miljön att växa i. Jag vill få vara frisk. Och jag vill mer än något att mitt barn ska vara friskt och må bra där inne.
Jag vill inte ta mer prover som visar skit. Jag vill inte ha några dåliga svar. Jag vill inte ingå i varenda jävla riskgrupp det går att tillhöra. Jag vill inte vara med imorgon. Jag vill krypa ner i sängen och inte titta fram förrän någon säger att precis allt är bra med min bebis jag har i magen.