måndag, oktober, fast vädret känns mer som juli. men det är fint med gula löv mot blå himmel. förr påminde det om någonting annat, en annan tid, ett annat liv; det gör det nästan inte alls längre. och det är bra så.
ikväll (först finns inga tider alls och sedan verkar dom jobba dygnet runt, men de får kanske jobba över för att hinna beta av den växande kön) ska jag till ortopedspecialisten. och antingen får jag lite kortisonsprutor, eller så blir det operation. ja, inte ikväll förstås, men något slags beslut. jag hoppas på det förra, är inte direkt sugen på att bli nedsövd och få ben i foten avsågade och omkringflyttade. men visst, om inget annat hjälper så får det ju bli så. det är ju inte direkt roligt att trava omkring med en fot som gör ont i varje steg heller. inte när benen är pigga och starka och vill fan så mycket mer.
det är fint när man går på spinning och de första tio minuterna är ASJOBBIGA och och intervallen känns snudd på oöverstigliga, men någonstans i mitten av passet är det plötsligt helt okej att köra på 85 % av sin maxpuls, allting släpper, andningen stämmer och det är bara att ligga kvar och köra på och det är inte ens jobbigt. jag antar att detta är cyklistens motsvarighet till runner's high och det är fan fina grejer. inte lika mäktigt som när man är ute och springer, men det får duga.
i övrigt så ringde min syrra igår och ville prata om hur vi skulle göra i jul. ärligt talat, julprat i början av oktober? jag blir så trött. mitt drömscenario är att vara tillsammans med mr S, barn och barnbarn, INGA ANDRA. men det låter sig knappast göras, så valet står mellan att mina föräldrar kommer på besök (suck, vill inte) eller att vi firar jul in my home town (suck, vill inte).
eller så kör vi en slags linje tre, men till detta krävs planering och så långt har jag eller vi inte kommit i nuläget. än, alltså. men eftersom det tydligen krävs besked tre månader i förväg så är det väl lika bra att börja fundera ut något listigt.