och jaha, då var det måndag och helgen gick alldeles för fort precis som vanligt.
i lördags var jag på en SJUKT inspirerande hundkurs, det var verkligen superintressant och roligt och aha-insikterna bara ramlade in, den ena efter den andra. enda smolket i den glädjebägaren var Z, det var hennes rasklubb som höll i utbildningen, men eftersom de inte hade fått ihop tillräckligt många deltagare så var det öppet även för andra. 40 timmar Z i veckan är mer än nog ibland, Z och pms är också en väldigt dålig kombination, 12 timmar med Z en lördag i kombination med pms var väl inte direkt ÖNSKVÄRT om jag säger så. men kursen var så bra så på det hela taget var det absolut värt det. men det är så SJUKT jobbigt med folk som är som klisterlappar på en, kanske inte fysiskt men mentalt. och så har Z ett sätt att liksom dalta med mig som om jag vore ungefär tre år och inte kunde tänka en tanke själv, säkert i all välmening men jag står inte ut med sånt. vid ett tillfälle sa jag ifrån att nu får det faktiskt vara ENOUGH, och som väntat tog hon det pissdåligt. men men, det redde väl ut sig någorlunda.
kom hem rätt sent, slocknade som ett litet ljus i soffan innan jag ens hann tänka att jag var trött och det var den lördagen. igår hade jag bestämt att jag inte skulle göra NÅGONTING och inte gå en meter utanför tomtgränsen och jag lyckades åtminstone med det senare, istället ägnade jag mig åt att baka bröd, hänga tvätt och fixa matlådor för hela veckan. så helt sysslolös var jag ju inte, men det var ju inte mer än att jag kunde sitta och läsa i trädgården, hångla med mr S och titta både på desperate housewives och en film.
och filmen (fish tank) slet av ett stort lock till minnet av hur det är att vara ensam och vilsen tonårstjej och fan fan FAN vad jag kände igen mig både här och där och fan fan FAN vad ont det gör när man tänker på det.
men sedan stängde jag locket igen, sakta och fint. för jag behöver inte vara där. en dag ska jag bjuda in den som var jag då, hit till den jag är idag. en dag kommer vi förhoppningsvis att bli vänner.
en dag, men inte just nu. därför stänger jag locket igen, sakta och fint.