where to go, what to see

jag behöver ett råd, eller kanske flera. när vi gifte oss så sa vi att vi skulle åka på någon slags bröllopsresa "lite senare" för just då var det rätt mycket med jobb och hus och valp och sådär. nu, ett och ett halvt år senare, så börjar mr S prata om att han vill att vi ska resa någonstans, och jag förhåller mig rätt tveksam. grejen är att jag nästan aldrig har rest någonstans överhuvudtaget. mina föräldrar har lantbruk och vi var hemma och körde hö om somrarna när jag var liten. jag har tågluffat en gång för en massa år sedan, men jag har aldrig åkt på charter, jag har aldrig sett medelhavet, inte upplevt våren i paris eller någon annan årstid i någon annan stad heller för den delen, jag har liksom aldrig känt något BEHOV av att "komma iväg någonstans" som många andra verkar känna minst en gång om året. och jag blir helt apatisk när det är för varmt, får eksem av sol och tycker inte om att bada så även om det är pissväder här hemma så vill jag ändå inte åka iväg till "värmen" när det är vinter och kallt, vad ska det vara bra för liksom.

men: såklart vill jag åka på bröllopsresa med min man. men så fort vi börjar prata om det så blir jag liksom helt autistisk och kan bara se nackdelar. där är det för varmt och jag hatar storstäder och båtresor är inte min grej och så vidare. och sen FATTAR jag faktiskt inte riktigt grejen med att åka iväg jättelångt bara för att titta på någonting, till exempel eiffeltornet. jaha, och sen när man har sett det då, vad gör man sen? LIKSOM. det känns fattigt och fantasilöst och inte riktig likt mig, men jag TROR det här lite beror på att jag alltid varit så jävla utlämnad till mig själv, jag har liksom aldrig kunnat få släppa taget och se att saker faktiskt ordnar sig ändå, i mina tidigare förhållanden har jag liksom alltid fått vara morsa. och så blir det liksom en ond cirkel där jag fixar allt eftersom det i mitt liv aldrig har funnits utrymme att luta sig tillbaks och låta någon annan kliva fram och ta över eftersom ingen jävel någonsin har GJORT det, jag hade mer än gärna släppt in någon men det har aldrig funnits en någon, och yadayadayada och det är väl FAN ingen semester att bara hålla på och lösa en massa problem åt andra och då känns det betydligt enklare att INTE åka någonstans för på hemmaplan har man åtminstone någorlunda koll på läget.

har jag tänkt och tyckt. men nu är det ju inte riktigt så längre. jag kan släppa taget, även om det är FAN så svårt ibland. men jag tycker att jag har blivit lite bättre på det. och det är lite lättare att inte gå in i rollen som någons morsa när ens egna barn är vuxna och har flyttat hemifrån. så nu kanske en semester inte direkt behöver innebära en resväska full av problem som måste lösas av mig. men jag vet ju inte.


ja, så nu vill jag ha lite (läs: mycket) tips på (utomnordiska) resmål för rookies. eller för en rookie åtminstone. någonstans där det inte är för varmt (mitt krav) och inte för kallt (mr S' krav). det får gärna vara snygg natur och god mat och någon form av civilisation, men helst inte värsta storstäderna. sen vet ju inte jag riktigt vad det är man ska se och göra när man väl är där. men det vet säkert ni?