barnen!

På tjafsfronten intet nytt. Det är lugnt. Och det är bra.

Och barnen! Jag tror att jag mest skriver av mig när det är jobbigt och tjatigt och svårt. Så nu måste jag skriva lite annat. Om att barnen är inne i någon extra fin fas just nu. Förutom obligatoriska syskonbråk och läxvägran så är det himla fint. Glada härliga barn. Det kanske är för att de är större?
Jag vet inte. Det är bara så trivsamt väldigt ofta.

Storpojken kom med ett fint kort igår, det var jag på framsidan, en bild av mig som han hade ritat alltså, och så stod det "Du är en...." och så vek man upp en flik och där stod jag med Superman-S på bröstet och så stod det "...supermamma!" och det var så gulligt och han såg så nöjd och stolt och generad ut när han räckte fram det. Och i skolan läser han Häxorna av Roald Dahl, den valde han för att jag jämt har hypat den så hårt, och varje dag kommer han hem och berättar vad som har hänt i boken sen sist.

Och lillpojken, framför Idol sa han "det där skulle jag kalla AWESOME!" och jag sa "DU är awesome!" och han svarade "Du är awesommare!". Nu när jag har varit sjuk och legat halvdöd i soffan har han kommit och lagt sig på min arm, under samma filt, och bara gosat mig lite gladare igen då och då.

Och båda två säger helt av sig själva att de vill rösta hem Vicky från Robinson, eftersom han har så konstig människosyn. Det är bra. Att de fattar grundtanken. Lite lagom feministiskt.

Idag har jag gjort buljong på ett gammalt köttben från högrev, som jag lagade mat på tidigare i veckan, och sen gjorde jag dillkött av buljongen, fast mest med kyckling, och ingen av barnen har varit intresserad av matlagning på länge, även om minsta gossen var jätteintresserad när han var tre-fyra år, men idag kom han och krävde att få vara med, som att det var den mest åtråvärda sysslan i världen att röra i redningen till såsen, och det fick han förstås, och hälla i ättika och dill och sen råkade han smaka av direkt från vispen och när allt var klart åt han tre portioner och bara ÄLSKADE dillköttet. (Det där var nog världens längsta mening.)

Sen åt vi utomhus och hönsen och tuppen som jämt går in på vår tomt var runt oss hela tiden och vi hittade en liten story om Tuppen Super-Rupert och hans närmaste hantlangare, hönan Asta Kask, och så höna nummer två, Torborg. Det var fint och galet och storpojken la ut bulgur lite här och var och skrattade gott åt hönan som gick efter och pickade här och var.

Och efter det la vi en pärlplatta, minstingen och jag, en Mega Man-snubbe, som sonen helt smart döpte till Omega 3. En Omega man! Som ska skjuta omega 3-tabletter.

Och nu ska jag hjälpa honom att klara en boss i Mega Man.