Den största stenen

på länge har fallit från mina axlar.

Den där snajsiga domkyrkoflickkören med den superdupriga körledaren som miss T lyckades komma in i har ju haft ett stort problem. Den börjar redan kl 16. 16 är väldigt tidigt när man jobbar i Stockholm så jag har liksom inte haft någon riktig plan för hur detta skulle lösas samtidigt som missT självklart ska få sjunga i en bra kör om hon vill det.

Nåväl på första körrepet, som var idag, stötte jag på en mamma som verkade bekant. Jo hon hade en tjej i kören som går i missTs parallellklass och hon blev också alldeles lycklig när vi diskuterade kombinerade skjutsningar. Den lösning som verkar bli optimalast för oss alla är att hon skjutsar dit, åker sen hem och hämtar deras småsyskon. Vi åker och hämtar Gabo och hämtar sen tjejerna på kören.

Givetvis är det inte satt i sten, parallellklasstjejen kanske inte vill fortsätta, men det finns i alla fall en möjlighet till att det kanske kan funka och bara det gör mig väldigt väldigt glad.