Svåra frågor

Jag har ångest. Och om jag skriver om vad som ger mig denna ångest kommer jag väl bli stämplad som rasist. Men skitsamma, jag vet själv var jag står. Jag vet inte ens om jag vill skriva om det, men det känns som jag borde.

Lillan ska börja på dagis (jag vet, det heter egentligen förskola, men jag gillar ordet dagis). Finfint. Vi har varit på inskolningsmöte nu i dagarna. Verkar fint så långt. Första fröken vi träffade var supertrevlig. Men väldigt svårbegriplig, då hon bröt något förskräckligt. Nästa fröken vi träffade var också ganska obegriplig, och hon bröt väldigt mycket hon med. Kokerskan sa hej, och ja, hon har kraftig brytning. Vi kom in på ämnet språk och första fröken frågade vad vi talar för språk hemma. Svenska sa vi lite förvånade, det känns ändå som rätt självklart, fast vi inser ju nu att det inte är så självklart egentligen. Fröken skrev ordentligt upp vad vi använder för språk, det var inte så att svenska på något sätt var naturligt, snarare ett undantagsfall. Sen träffade vi några av barnen. Goa ungar verkar det vara. Men ingen, inte enda, som pratar ren svenska.

Alltså jag skiter i vad folk kommer ifrån, vad folk heter och vad folk har för hårfärg. När jag jobbar är jag van vid att ofta träffa folk från andra kulturer, helt utan problem. Men i detta fallet med dagis, då är vi helt plötsligt den enda svenska familjen inom synhåll. Och jag börjar undra hur bra det är för lillan att alla fröknar, och alla barn som hon kommer träffa och umgås med, bryter mer eller mindre kraftigt. Jag vill att mitt barn ska få ett riktigt språk, det känns ändå viktigt, som en bra start på livet liksom. Men hon kommer tillbringa större delen av dagen på sitt dagis, och där inte få någon som helst stimulering när det gäller att prata svenska. Vad fasen ska man göra? Jag vill inte vara en sån där som tänker att "mitt barn minsann är värd bättre" för alla ungar som växer upp i det här landet borde ju ha rätt att lära sig språket på ett vettigt sätt, för att senare klara sig bra i skola och arbetsliv. Men vad är det för start? Och naturligtvis kommer det på alla dagis finnas ungar med utländsk bakgrund, men någonstans hoppades jag att det inte skulle vara precis alla inblandade. Och jag fattar inte, rent politiskt, hur man kan tala om integration när vissa områden blir så segregerade att den lilla procent ursprungsbefolkning som finns kvar till slut väljer att flytta därifrån. Då är det något fel. Och hur lätt är det för en familj som blir placerad i ett sådant område att komma in i samhället?

Ännu en svår fråga vad gäller dagis är våra arbetstider. Enligt förskolan får man inte ha barnet på dagis när någon av oss inte arbetar. Väldigt rimligt. Men sambon arbetar sena kvällar, slutar ofta 23, hemma strax efter midnatt, kommer kanske i säng till kl. 1. Ska han få sova sina timmar orkar han inte gå upp kl. 6-7 med lillan, utan han tycker då att hon hellre kan vara på dagis. Tydligen funkar det inte så utan han ska då lämna henne på eftermiddagen innan han går till jobbet (typ 14-tiden), och jag hämta när jag slutar jobbet, vilket blir typ 18). Egentligen tycker jag ju att dom timmarna räcker för lillan, klart hon inte ska behöva vara på dagis för länge i onödan, men samtidigt är det inte kul för sambon att kanske en vecka i sträck bara få sova 5-6 timmar per natt.