Igår kväll var vi ute på promenad och det var helt underbart där vi gick. Längre ut över havet låg ett mörkt moln, på den i övrigt nästan klara himlen. Vi såg hur det blixtrade och åskade långt där borta i molnet, och tänkte att nånstans, ute till havs, blir någon blöt av ösregnet.
Inatt vaknade jag av att det blåste så att balkongmöblerna dansade tango. Ut och ta in det som stod löst. Sen har jag sovit oroligt och jag känner mej stissig i hela mej. Det är inte oro för vinden i sej - det är bara nåt som kryper i kroppen när det är sånt här väder.
Imorse räddade jag ytterligare några stora blomkrukor som slagit volter och stängde alla fönster. Nu har jag bestämt mej för att jobba hemma på fm för det känns inte riktigt kul att ge sej ut i det här ovädret. Vill ju inte ha en flygande blomkruka i skallen...