Texten jag vill skriva

Äh. Det får bära eller brista. Min dagbok behöver få rymma det här.

7 dagar efter att min morbror förolyckades. 5 dagar efter att Farmor utbrast
- Titta Grodan, en bärfis
kissade jag på en sticka som visade +
Sambon såg förstås ett streck men det berodde på att han stirrade på kontrollrutan och trodde att om det blev streck där så var man gravid.

Men jag som vet hur man läser en kissticka såg att stickan visade samma som kroppen försökt signalera i några dagar. Jag har liv inom mig.
Nu är det här ju extremt tidigt. Men jag har valt precis det motsatta än vad vi bestämde oss förra gången. Inget hemlighetsmakeri. Inga 12 veckor innan man kan berätta.
På jobbet, ja visst. Bland vänner man ändå inte tänkt ringa om det inte går vägen, fine. Men min familj. Sambons familj. Och min dagbok.

Om jag inte får behålla barnet så vill jag fan kunna prata om det. Jag vill prata med de närmaste och jag vill kunna älta det i min dagbok. Hypo är den enda dagbok jag för. Så, här är det. Jag är gravid. Sambon och jag försökte minnas hur tusan man räknade veckor, men inte kom vi på hur det funkade. Så vi gick ut på nätet och hittade en liten räknegrej. v5 är jag alltså i just precis nu. Vi fattade inte det förra gången och inte den här gången heller. Vi vet ju att det är lite drygt två veckor sen. Men räkneprylen räknar på sitt sätt. Så då får det väl vara så.

Sambons föräldrar vet. Och mina systrar. Mina föräldrar är på Island och får veta när de kommer hem. Sen har jag berättat klart på ett tag.
Kroppen har redan satt igång med sitt. Jag har gått upp 2kg rakt av och är svullen så jag lätt ser ut att vara i 4 månaden. Det var precis likadant förra gången. Då började jag med mammabyxor i v8 eftersom jag var stor som ett hus och jag klarade inte av något som tryckte mot magen. Jag är redan förstoppad. Det är väl orsaken till den svullna och ömma magen. Förstoppningen får jag leva med typ halvvägs. Att sitta och försöka skita i en timme så svetten lackar. Japp, man fullkomligen glittrar när man är gravid. Eller inte.

Den här lilla spiran som nu tar fart inom mig ligger i stort sett exakt i samma tid som Grodan. Enligt räkneprylen har de beräknat födelsedatum som skiljer dem 8 dagar. Ultraljud justerar väl det kan hända en dag hit eller dit. Jag kissade på stickan med Grodan den 10e augusti för två år sen. Med denna blev det den 6e augusti. Det innebär att mina graviditeter kommer sträcka sig över precis samma tid på året. Den här gången hoppas jag vi får bäbis i april och inte i början av mars som förra gången.

Mycket kan hända. Vi får se vad det blir för resa det här. Jag hoppas att den blir ca 9 månader lång. Med relativt god tarmrörelse. Och ingen havandeskapsförgiftning så långt ögat når. Diabetesen ställer jag mig in på att få så där lagom till slutet av året. Men det får bli som det blir med den saken. Det kan jag hantera.

Jag rustar mig inte för att det ska gå fel. Jag intalar mig inte att inte ropa hej förrän jag är över bäcken. Jag ropar bara hej och så får det bära eller brista. Jag kommer gråta hur som helst om det visar sig att detta liv inte var menat till oss. Så jag tänker glädjas fullt ut just nu. För det växer inom mig. Och det känns.