jag surfade in på facebook och såg att jag hade fått en vänförfrågan. det händer inte jätteofta och jag har inte heller särskilt många vänner på facebook. jag tycker facebook är rätt roligt för det mesta, men det där att det är sååå fantastiskt kul att hitta gamla kompisar från förr är inget för mig. jo, jag skulle vilja ha tag på en kille som gick på mitt komvux i slutet på 80-talet, men vi har inte haft kontakt sedan dess och har inga gemensamma bekanta och på facebook finns det 289 stycken som heter som han. och nja, det känns ju inte så realistiskt att maila allihop och fråga om de möjligen minns mig. för övrigt HAR jag inga gamla "vänner" som jag vill ha kontakt med och bland det bästa med hela facebook var att jag hittade en bild på en brud som alltid var skitelak mot mig på högstadiet, och hon såg helt sliten ut, skolans tuffaste tjej hade blivit en sur gammal kärring. ha!
men i alla fall så hade jag fått en vänförfrågan av en tjej som jag hängde med rätt mycket i början av 80-talet. vi var väl inte direkt bästa vänner, men vi umgicks periodvis rätt mycket med varandra i brist på annat. sen visade det sig att hon hade ett förhållande med min kille, jag var typ sist i sverige med att få reda på det. av naturliga skäl umgicks vi inte särskilt mycket efter det, men sedan började vi av mer oklara skäl att umgås igen, och det fastän hon fortfarande var ihop med min (fd) kille. man kan undra varför, men hon bad om ursäkt och vi rörde oss i en väldigt liten värld och jobbade på samma ställe och på den tiden var jag alltid så JÄVLA ensam. han visade sig vara sjuk i huvudet i största allmänhet, bland annat var han sådär patologiskt svartsjuk som man tror folk bara är på film och dessutom våldsbenägen, så egentligen borde jag kanske tacka henne för att de flyttade ihop, gifte sig och fick barn. fast det gjorde jag inte, istället tappade vi den rätt så ytliga kontakt vi haft någon gång i slutet på 80-talet. jag visste att hon skilt sig från honom, men sedan dog hennes pappa för ett par år sedan och då (berättade min mamma som läser lokaltidningen in my home town) stod bådas namn på samma rad i dödsannonsen, så brukar det väl inte vara om man inte är ett par? eller jag vet inte. men nu har hon alltså skickat en vänförfrågan på facebook och jag blir helt nojig utan att riktigt veta varför. jag kollade förstås hennes facebook, jag hade alltid trott att hon skulle sluta som någon slags white trash, men det verkar hon inte ha gjort. och hon har inga vänner från förr som jag känner till. det är det jag är rädd för, man blir vän med nån som är vän med nån och så plötsligt så dyker det upp något gammalt 80-talsligg som man helst vill glömma.
jag har mycket jag vill glömma. men samtidigt blev jag ändå lite nyfiken på henne och hennes liv, få uppdatera mig lite. men nojig som sagt. jag ska sova på saken och inte göra någonting förhastat.