jag är trött. det har varit stopp i avloppet i toaletten och utan att gå in på några detaljer så var det...jävligt äckligt, och då är jag inte ens speciellt äckelmagad av mig.
och snart ska vi ge oss iväg till my home town och jag. vill. inte. jag styrde upp det lite genom att föreslå att vi skulle åka dit idag och åka hem imorgon, efter kalaset, och det godtogs ihop med den grådaskiga lögnen att vi "kanske" skulle "hitta på något med lille A på söndag". inte för att det spelar någon roll, det blir lika lång tid vilket som, men rent psykologiskt känns det bättre att få åka hem efter kalaset när alla andra får åka hem, istället för att vara den som är tvungen att vara kvar.
men min mamma ger sig inte så lätt, hon SKA bestämma och ha rätt och sista ordet och allt det där. så igår ringde hon och undrade lite över tidsplanen, och jag sa att vi planerade att ge oss iväg härifrån vid tvåtiden, och min mamma vrålade så det förmodligen hördes över hela sverige: "HERREGUD, INTE FÖRRÄN VID TVÅ? DÅ ÄR NI JU INTE HÄR FÖRRÄN VID FEM" och jag undrade om det var något speciellt som skulle hända innan dess, och hon bara "jamen kan ni inte åka vid ett åtminstone, så vi kan äta vid fyra?" och jag undrade vad det spelade för roll om vi åt vid fyra eller vid fem när denna måltid är det enda som ska hända på hela eftermiddagen och kvällen och de är pensionärer och har all tid i världen? ja, då ville hon prompt veta vad vi skulle göra hela förmiddagen eftersom vi inte kunde åka förrän klockan två, vad fan har hon med det att göra liksom? vi vill kanske ha sovmorgon, ligga kvar i sängen och knulla hela förmiddagen eftersom vi har semester, vad sägs om det? (nu blev det inte så eftersom vi istället fick ha en avloppsspolningsfirma på besök, men annars, rent teoretiskt, skulle det kunna vara väldigt sannolikt.)
jaha, men min mamma fick väl ge sig där ändå, för hon kom inte på något bra argument för att vi tvunget skulle äta klockan fyra. det är ju inte det att vi UMGÅS, att vi hittar på en massa saker tillsammans. vi spelar lite spel, det gör vi. men mest sitter vi faktiskt och tittar på tv. vi pratar om det som händer på tv. jag vet inte riktigt vad andra människor gör med sina föräldrar när de är på besök, men det kanske någon annan kan svara på, vad GÖR ni egentligen, ni som inte har såna här lars norén-vistelser i era föräldrahem?
ja, men man vinner ju inte ostraffat över min mamma. för knappt hade hon lagt på luren så ringde hon igen och undrade om jag ville göra henne en "jätteliten tjänst". ja, då skulle vi "stanna till någonstans utmed vägen och köpa jordgubbar". större delen av vägen dit är motorväg, så där lär det ju inte direkt vimla av jordgubbsförsäljare direkt, men visst kan vi ordna det.
ja, nu ska vi snart packa och köra. och som om det inte var nog med det så ringde en av mr S' kompisar och ville komma förbi på söndag med sina ungar och sova över och det känns så jobbigt att jag bara dör. det hade kanske varit en sak om man hade haft ett gästrum och en extra toalett, men det har inte vi. så då är det folk och väskor och helvete precis ÖVERALLT och man kan inte gå och lägga sig när man vill och man kan inte gå upp när man vill och man kan inte bara ta en macka när man är hungrig utan måste se till att det tillreds stora jävla luncher och middagar och jag PALLAR INTE det just nu. och jag erkänner, jag ÄR inte barnkär, jag tycker det är asjobbigt med ungar som är överallt och klänger och petar och tjatar och vill hålla på med hundarna precis hela tiden. nu är våra hundar jättesnälla, men för den sakens skull behöver de ju inte bli utsatta för vad som helst, och det är precis som att vissa ungar kan inte ta in det man säger när man säger åt dom att låta bli, och vissa föräldrar kan inte heller ta in det man säger och så blir man en sur bitch istället för en välkomnande värdinna. så kan det gå.
jamen nejmen nu ska jag packa, bryta ihop och gå vidare.