Hemma utan Groda

Jazzie 2011-07-03 22:13 (inga kommentarer)
Så var semesterveckan slut för den här gången. Imorgon börjar både jag och Sambon jobba. Grodan är kvar hos mormor och morfar. Vi lämnade kvar honom där i fredags. Igår kändes det bara bra. Idag träffade jag hans lilla kusin som precis håller på att lära sig att gå. Oj, oj, oj. Akut saknad!

Jag och syrran satt på loppis idag. Sålde lite grejer som vi inte längre använder. Det gick väl okej. Sålde lite mindre än vad jag hade tänkt mig, men vi sålde ju trots allt en del. Så, okej helt enkelt.
På eftermiddagen skjutsade jag hem syrran till sig. Kravet var att hennes sambo och son skulle möta oss nere vid porten. Sambon hade jag väl klarat mig utan, men jag hade kraftigt behov av kram och puss av en liten kusin. Även om det inte är min kille så var det det bästa jag kunde få tag på. Och lilla kusinen är ingen dålig reserv.

Så Sambon och jag är hemma solo. Ovanligt. Vi passar på att få en del gjort. På så sätt känns det skönt. Båda kan pyssla på sin hörna i lugn och ro. Det är ovanligt i våra liv nu för tiden.

... och där tog det slut. Så här långt kunde jag koncentrera mig. Nu måste jag sluta.
Hej så länge.

Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.

Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.

De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.

Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk

Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte