buy me beer and whiskey

jag längtar efter SEMESTER, men dit är det två hela veckor kvar. eller åtminstone en och en halv och det känns som en evighet. men sedan ska jag vara ledig i FYRA veckor för första gången på tio år. because I'm worth it, tycker jag.

det som skuggar semestern är förstås KALASET in my home town. min syrra har ringt och meddelat vilken dag det blir, det fanns liksom bara en lördag att välja på på hela sommaren. och jag bara känner ett sånt FETT massivt motstånd. min önskan är att komma dit, vara där några timmar och sedan åka HEM. inte sova över. inte behöva sitta och umgås med mina föräldrar på kvällen. slippa känna den kvävande äckelkänslan över att allting är så sunkigt, så skitigt, så äckligt. att sängkläderna i gästrummet har legat där sen förra sommaren, att mina föräldrar inte borstar tänderna när de har ätit frukost och inte tvättar händerna när de har varit på toaletten, att disktrasan alltid är äcklig; såna saker, jag blir galen, det kryper i hela kroppen och jag får panik. men biter förstås ihop och är Trevlig, fattas bara annat.

och det här med att bara komma över dagen, det GÅR inte. jag kan liksom inte föreställa mig en sådan diskussion, och det spelar ingen roll att mina syskon bara är där några timmar och sedan åker igen, för JAG FÅR INTE GÖRA SÅ. och säger jag att vi måste åka hem på lördagskvällen för att vi ska göra något på söndagen, ja då säger min mamma att då måste vi komma dit på fredagen istället. och där låser sig min hjärna och jag kan inte komma på en enda godtagbar anledning till varför vi skulle vara "upptagna" även på fredagen. det står stilla.

och naturligtvis borde man kunna säga "jag vill inte sova över hos er" till sin mamma. man borde kunna säga "vi har bara den här tiden och du får respektera det". man borde nästan till och med kunna säga "antingen kommer vi bara på lördagen eller också kommer vi inte alls". men det här med min och min mammas relation är så dunkande infekterat och så helvetes jobbigt att jag blir helt förlamad bara av tanken på att ens försöka sätta ner foten och förklara att jag är en vuxen människa som får göra vad jag vill, det är enklare, åtminstone för stunden, att bara jamsa med.

men jag gillar det inte.