Jag jobbar och sliter för att bli klar med allt på jobbet innan midsommar. Det är hur mycket som helst på jobbet, sista fixarna på exarbetet som ska in och dessutom ska vi flytta hela avdelningen på jobbet. Precis vad jag inte behövde just nu - kaos överallt och ingen arbetsro.
Hade tänkt vara ledig flera veckor i rad för första gången på evigheter, men måste bryta min semester efter en vecka och jobba en vecka till. Och jag är så mesig så jag gör det utan att protestera.
Igår var jag så slut när jag kom hem från jobbet vid 7-tiden så jag ville bara gråta. Istället åkte jag till bästa Bästisen och grät på hennes axel medan vi rensade i trädgårdslandet. Total terapi! Och sen fixade Bästismannen med min bil medan vi stod och pratade om livet. Sen åkte jag hem och sov djupt hela natten.
Jag måste hinna leva oxå, inte bara vara duktig. Det här är inte den Anni jag vill vara, men jag vet inte hur jag ska hitta mej igen. Jag har blivit nån sorts överpresterande maskin och hinner inte med varken mej själv eller andra. Då blir man ensam.
Jo, jag behöver semester nu!