Min kärleksöverraskning
Jazzie 2011-05-21 21:57 (3 kommentarer)
Lördag.
Jag och Grodan är ensamma hemma. Sambon är i Nice. Jag planerar en kärleksförklaring tillika överraskning när han kommer hem.
Nej, det är ingen god middag. Inte heller nya sexiga underkläder. Ingen fotmassage eller ett restaurangbesök. Nej. Nix. Nope. Jag gräver hål. Det är min överraskning till Sambon när han kommer hem. En bunt hål.
Det är till vår altan. Vi ska gräva närmare 36 hål för den. Sambon har tagit på sig mansrollen att ta kommando när det gäller altanen. Han har varit ute om kvällarna och muttrat, räknat, mätt och ritat.
Men vi har så mycket kvar att göra innan det där trädecket är på plats. De 36 hålen är ju bara början. Så jag ska överraska honom med att något ska ha hänt fastän han var borta.
Kanske inte så jäkla romantiskt med 14 gapande hål i backen. Men sånt är vårt liv.
Jag och Grodan är ensamma hemma. Sambon är i Nice. Jag planerar en kärleksförklaring tillika överraskning när han kommer hem.
Nej, det är ingen god middag. Inte heller nya sexiga underkläder. Ingen fotmassage eller ett restaurangbesök. Nej. Nix. Nope. Jag gräver hål. Det är min överraskning till Sambon när han kommer hem. En bunt hål.
Det är till vår altan. Vi ska gräva närmare 36 hål för den. Sambon har tagit på sig mansrollen att ta kommando när det gäller altanen. Han har varit ute om kvällarna och muttrat, räknat, mätt och ritat.
Men vi har så mycket kvar att göra innan det där trädecket är på plats. De 36 hålen är ju bara början. Så jag ska överraska honom med att något ska ha hänt fastän han var borta.
Kanske inte så jäkla romantiskt med 14 gapande hål i backen. Men sånt är vårt liv.
AnnA
Fast detta är kärlek tycker jag. På riktigt.
2011-05-22 09:20:30
Anni
Absolut! Kärleksfulla hål, indeed!
2011-05-22 19:16:44
Pocks
Jo, skitfint! Det är kärlek!
2011-05-22 22:13:38
Info
- Namn
- Jazz
- Född
- -
- Hemstad
- Stockholm
- E-post
- -
- Hemsida
- Medlem sedan
- 2008-12-27
- Antal texter
- 1 076
- Övrigt
- Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte