och så var det fredag, jag tycker nyss det var måndag. jobbmässigt sett har veckan varit alldeles otroligt intensiv, det har varit fullmatade åtta timmar i 180 km/h. ingen övertid dock, även om det nog skulle ha behövts egentligen. men jag har nöjt mig med att ha näsan över vattenytan när det gäller det som absolut inte kan vänta, och jag har gått hem i tid varje dag. klar blir jag ju ändå aldrig känns det som.
i veckan bytte vi värmepanna för sjukt mycket pengar, den gamla gick på övertid och det är ju inte så med värmepannor att de lite försynt talar om för en att de tänker kasta in handduken om ett tag, alternativt väljer att göra detta på sommaren när man inte är i samma behov av ett fungerande värmesystem. nej, värmepannor går alltid sönder typ på kvällen den 23 december när det är 25 minusgrader ute och när alla företag i hela el- och VVS-branschen har julstängt. vi hade tillräckligt mycket strul i vintras för att bestämma oss för att byta framåt sommaren. när vi flyttade in förra vintern så gick den gamla oljepannan bara att köra på el, så vi fick panikköpa en pelletsbrännare för att inte drunkna i elräkningar. och som alla förhastade köp var den inte särskilt bra, men framför allt var firman som skötte den helt värdelösa. omöjliga att få tag på annat än genom att fylla i ett formulär på deras hemsida och sedan snällt sätta sig och vänta på att de skulle höra av sig, och de var dessutom otroligt sura och otrevliga att ha att göra med. firman ligger dessutom 6 mil härifrån, och det var i deras ögon en tillräckligt bra ursäkt för att ta halva dagar på sig att komma när de sagt att de skulle komma "direkt på morgonen".
själva brännaren hade en tendens att överhetta sig själv, och olika slags säkerhetslarm löste då ut och gick inte att återställa trots att man följde instruktionsboken till punkt och pricka. sist någon från den här firman var här så tyckte han att det berodde på att vi hade för låg temperatur i pannan, vi hade den inställd på strax över 70 grader, men han vred upp termostaten till 85 grader "för det är bra för gamla pannor". det motsägelsefulla var att det var han själv som hade ställt in temperaturen när han monterade dit brännaren, den gången var det "lagom panntemperatur". kändes ju inte så vetenskapligt direkt.
men nu är de förhoppningsvis historia. för nu står en riktig praktpjäs i pannrummet, en riktig pelletspanna med en ny pelletsbrännare, annan och förhoppningsvis, enligt konsumentverkets tester, bättre modell, och den nya firman är en SKITTREVLIG kille som bor här i närheten, som känner våra grannar och som jag tror är mer rädd om sitt rykte än förra firman. och det var så SMIDIGT allting. vi bestämde en dag när han skulle komma, och han kom förbi kvällen innan och fick en nyckel. när jag kom hem vid tretiden nästa dag så var den gamla pannan bortforslad (bara att slippa baxa upp det monstret för en jättesmal källartrappa...) och den nya på plats.
så SKÖNT att detta nu är gjort. och att det blev gjort NU, när vårsolen värmer, och inte mitt i vintern med panik och stress. jag har verkligen haft ont i magen för detta, jag panikkänner på elementen hela tiden och varje gång jag har gått förbi pannrummet har jag nästan hållt andan tills jag sett att inga lampor larmar att något är fel, eftersom det ofelbart har lett till MISÄR, mr S och jag som grälar om vem som ska vara hemma och vänta på att reparatören ska höra av sig (en variant av att gräla om vem som ska vabba nästan), och kylslagen evighetsväntan på en sur gubbe som ska gå omkring i källaren och muttra och svära och säga att han vet fan inte vad det är för fel eller vad man ska göra åt det. MAKTLÖSHETEN!
och jag är verkligen inte haj på det här med pannor och krånglande värmesystem, jag känner inte att jag vill ge mig på att plocka isär brännare och justera och pilla och prova mig fram till vad som kan vara rätt när saker inte fungerar, och det gör inte mr S heller. och eftersom vi båda är inflyttade både här i byn och i den här delen av landet så saknar vi stora bitar av kontaktnät när det gäller såna här grejer, sånt där som jag inbillar mig att jag skulle kunnat ha fråga min pappa om och så hade han känt någon som hade haft någon granne som kunde fixa såna saker lite snabbt och lätt, om jag hade bott kvar in my home town. men nu gör jag ju tack och lov inte det.
nu återstår bara att betala en rätt saftig räkning för det hela, men det är ju världsliga saker.
nu: sätta in bröd i ugnen och sedan: dricka champagne. helg!