bright and early

jag har varit på hälsoundersökning på företagshälsovården. nu vet inte jag om det här är typiskt för företagshälsovårder i största allmänhet, eller om det bara är vår som är menlös. men jag tycker inte att de gör någonting åt någonting. det kanske inte är deras roll heller, vad vet jag. men man ska fylla i ett formulär om sin fysiska och psykiska hälsa. och man fyller i att man bara har det sådär på jobbet. stressen, de orimliga arbetsbördorna, att nästan aldrig kunna vara ledig utan att antingen få jobba häcken av sig när man kommer tillbaks eller att bli uppringd femtioelva gånger på sin lediga tid, det är klart att det kan ju inte företagshälsovården göra någonting åt. inte heller min värdelösa nacke och mina värdelösa axlar. det är ju ingenting som är relaterat till min nuvarande anställning, så det skiter de i. (på mitt förra jobb, där jag slet ut min nacke och mina axlar, brydde sig inte företagshälsovården ett smack om det heller så länge man inte var sjukskriven för länge och blev ett fall för rehabiliteringsåtgärder. efter ett tag blev jag det. omskola dig, tyckte de då. och det gjorde jag ju, men Värken får jag dras med ändå. fast det kunde ju ha varit värre, antar jag).

men det andra, det där psykosociala som ska gås igenom och som man ändå blottar sig och försöker förklara. utanförskapet, det där att ständigt behöva slåss och betala dyrt för att ta plats som andra får alldeles gratis utan att anstränga sig det minsta, och att man nästan aldrig får någon uppmuntran eller feedback på någonting man gör. när man berättar att man inte kan sova, att man ligger och vrider sig i timmar varje natt och får panik över att klockan bara går och går. att man helt enkelt är TRÖTT. och när jag ändå var igång så tänkte jag att jag lika gärna kunde passa på att ösa upp lite mera. för till och från har det ju varit ganska tungt på det privata planet sedan senaste besöket för några år sedan, för ens bästa vän har gått och dött och innan dess var det en period som bara var en enda lång räcka av begravningar, mormor och fyra vänner och en liten brorsdotter, så det fanns liksom inget reservkapital kvar att plocka av på sorgkontot. och att ens enda och mest älskade bror har haft en lång och tung depression som har fått en att känna sig maktlös och hjälplös. men företagshälsovårdssköterskan tyckte att jag hade ju så bra värden och så bra kost- och motionsvanor så på det hela taget var ju allting riktigt bra då. så fick jag två tips på vägen. jag skulle prova att sova mindre, alltså färre antal timmar, för då anpassar sig kroppen och sömnen blir djupare. och så skulle jag prova att ta 6-8 alvedon om dagen mot Värken. jamen det var väl piggt och klämmigt och nyskapande. not.

men jag fick åtminstone en femma på den femgradiga konditionstestskalan. det hade jag vid det förra besöket också, men det var ju på den tiden jag kunde springa. nu cyklar jag och tränar spinning istället och uppenbarligen funkar det också. det bara känns inte som att det gör samma nytta och det blir inte samma kick. men det får väl duga så här då.