Det stod i ljusan låga

Igår hade vi besök. En kompis till mig som jag inte sett på 4 år och henns två barn. Mycket trevligt! Straxt efter sju var det dags för dem att packa ihop sig i bilen och åka hem till Linköping. Sambon och Grodan hade bara minutrarna innan kommit hem från ett kalas med ärtsoppa och våfflor. När vi stod på trappan utanför huset såg vi hur svart rök bolmade upp bakom några hus längst ner på gatan.
Det var ganska uppenbart att det inte var en liten majbrasa som någon granne höll på med. Eftersom det låg hus framför gick det inte att se exakt vad som brann, men utifrån vart röken kom var jag ganska säker på att det var ett hus.
- Jag går dit och tittar, sa Sambon.
- Spring dit, sa jag, vi kanske måste ringa brandkåren.

Nu är det en hel klunga hus just däromkring. Så det var ju ganska hög chans att brandkåren redan var underrättad. Och mycket riktigt. Innan Sambon riktigt hunnit fram kom två brandbilar. Nu kunde jag se lågorna över hustaken. Röken var tjock och alldeles svart.
När jag gick upp på övervåningen för att natta Grodan såg man tydligare lågorna. Det såg ut att vara någons hustak som stod i lågor. Och eldens storlek gjorde att jag var ganska säker att vad som än brann så var det nu helt övertänt.

Jag fick så ont i magen. Av någon anledning var jag inte orolig för att folk skulle ha brunnit inne. Jag vet inte varför. Det finns ju folk som brinner inne fast de inte låg och sov. Men bara tanken att ens hem brann upp framför ögonen på en, det fick magen att knyckla ihop sig till en skrumpen boll. Röken blev tjockare och vit när brandkåren började försöka släcka. Men det verkade inte slockna för det. Sambon hade inte kommit tillbaka än och jag kunde inte lämna Grodan ensam.

Tillslut kom Sambon tillbaka.
- Är det ett hus, frågade jag så fort han kom innanför dörren.
- Nä. Det är en stor lastbil, en flismaskin och en stooooor hög med fällda träd som brinner.
Gud en sån lättnad. Det var i alla fall ingens hus.

Jag tror brandkåren släkte lastbilen med alla träden som skulle bli till flis fick brinna upp som en tidig majbrasa. Brandkåren stannade kvar rätt länge. Jag såg fortfarande deras orangeblinkande ljus när det hade blivit mörkt. Imorse när jag åkte till jobbet brann det fortfarande. Men nu var det genomskinlig varm rök som steg. Usch så hemskt det var igår. Jag har aldrig sett en eldsvåda så där nära. Men vad skönt att ingen fick se sitt hus brinna upp. Och vilken tur att det var vindstilla igår så den inte spred sig till alla intilliggande hus.