Ja, det börjar verkligen bli trädgårdstider nu. Vi har en tomt som är platt (så gott som) lerig (typ enbart) och där det inte växer någonting alls. Vi har inget sedan tidigare. Ingen buske. Inget träd. Ingen kulle. Ingen stenbumling. Ingenting alls. Platt. Tomt. Lera.
Min praktiska erfarenhet av trädgård sträcker sig till 6kvm balkong. Så det känns faktiskt lite överväldigande. Jag har verkligen ingen aning om i vilken ände jag ska börja. Jag vet vad man bör göra. Det där med att skissa och planera helheten innan man sätter igång. Men det kräver ju att man har en helhet i huvudet att skissa ner. Det har inte jag. Och inte vet jag hur jag ska få till det heller. Så jag har bestämt mig att göra precis som jag vill. Jag skiter i "bör" och "bra", utan bara drar igång. Eller kanske snarare inte drar igång.
Jag har satt en extremt låg amitionsnivå. För det viktiga när jag vill men inte kan så mycket, det är att jag inte gör det för svårt för mig att uppnå målet och känna att jag lyckas. Så i år finns inga planer på att få iordning på tomten. Vi ska bygga altan. Det är vår och försommarens viktigaste uppgift. Sen ska vi ha några krag-odlingar. Vi har byggt oss egna "pallkragar" där den ena ska vara en örtträdgård. Den andra ska få serva med lite grönsaker. Grönsakslistan är inte helt och hållet satt än. Sen ska vi ha en liten större låda för potatis. Ner mot dikeskanten tror jag att jag ska strö ut alla mina gamla blomfröer. Det är ettåriga blommor som har legat ett tag. För trädgårdslängan har ju funnits i några år nu. Så det visade sig att jag har en hel bunt oanvända fröpåsar. Förmodligen kommer det inte bli mycket utav dem, men just därför kan jag lika gärna strö ut dem vid diket. Kommer det något så är det ju kul. Annars var det ju ändå ingen idé att ha påsarna liggandes i köksskåpet.
Sen har jag inga fler planer. Ingen gräsmatteplan. Inga buskar, rabattare, kantade gångar eller stenläggningar. Nix. Nope. Gräsmattan känns jobbig att inte ha med i planen. Men hur jag än vänder och vrider på det så kommer den inte med i planen.
1. Att så gräsmatta. Bör göras ganska snart vilket vi inte kommer att göra då vi bygger altan först och lägger till jord därefter. Och då är det nog för sent att så gräs om man inte vill vattna ihjäl sig.
2. Rulla ut gräsmatta. Går att göra lite närsom. Man måste bara vara hemma en tid efter och vattna utav bara helvete. Men att rulla gräsmatta år1 är ingen bra idé. Marken har inte satts sig än och det kommer resultera i en fint böljande gräsmatta nästa år. Vilket jag inte vill ha. Jag vill ha en ganska platt historia.
3. Så till hösten. Detta är ett alternativ. Man har fortfarande utsikten att marken kommer sätta sig ytterligare nästa vår, men med sådd gräsmatta är det mer ok att göra förbättringsarbeten och täcka ytor med jord igen. För fröna har inte kostat 20.000 kronor som den rullade gräsmattan.
Alternativ tre ska jag se över, men till hösten finns det tid att klura.
Åhhh vad med jobb... men KUL! Jag har en HELT klar plan hur jag vill att min eventuella framtida trädgård skall se ut :-))
2011-04-15 08:52:59
Nilli
Tycker det låter sunt och bra:-).
2011-04-15 10:02:50
Tintomara2
Mina föräldrar anlitade en trädgårdsarkitekt, och det blev väldigt bra. (Kostade en del, men det kostar att göra misstag också, växter kan vara dyra, särskilt om de hamnar fel och dör eller måste flyttas eller kasseras.) Arkitekten gjorde ju inte själva arbetet, utan gjorde bara en plan som de följde. Han var väldigt lyhörd för deras önskemål.
I min lilla trädgård är jag väldigt nöjd med att jag har grus och sten läggning på framsidan. Fint grus, lite tumlat tror jag, inte sånt där grusgångsgrus. På baksidan har jag fortfarande gräsmatta - men om man inte har barn som behöver tumla runt med bollar och andra uteleksaker så kan man gott minimera gräsytan. Gör altanen stoooor! En altan kan nästan inte bli för stor! Och lycka till!
2011-04-15 17:39:04
Dorizzz
Phu! Jag röstar för arkitekten!
2011-04-16 13:10:29
Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte