När jag var barn drömde jag om att ha långa mörka korkskruvslockar långt ner på ryggen, jag var då en mellanblondis med lite fall på håret. Tittar jag mig i spegeln idag har jag just långa mörka korkskruvslockar, åtminstone när jag har orkat blöta håret på morgonen och kramat i "gojs" eller om det har fått självtorka efter tvätt.
Jag är glad och tacksam givetvis att just den önskningen gick i uppfyllelse men tycker att det lite konstigt att jag blivit mörkare och mörkare och lockigare och lockigare med åren. Lite som om jag har suggererat fram frisyren efter min tidiga önskan.