Familjen

Alltså puh, skicka iväg mig på en föräldrakurs, någon. Det här är så SVÅRT och så jobbigt. Nioåringen och jag rök ihop, jag lånade ett par batterier ur hans legomojäng för att kunna träna lite wii fit, han blev superarg fast han inte ens skulle leka med lego utan gå och lägga sig, han grät och skrek och skulle stänga av tv:n och rycka ur sladdarna och jag försökte påpeka att jag lånar honom batterier flera gånger i veckan men det hjälpte inte och till slut lackade jag ur och sa "ja men TA BATTERIERNA DÅ!" och dundrade ut ur rummet och satt mig i en trappa och var sur och ledsen på att det ska bli sånt TJAFS när jag försöker få mig en halvtimmes träning.

Och så kom sexåringen efter mig och var jätteledsen för att han trodde att jag hade tagit sönder wii-brädan när jag gick ifrån den i mitt upprörda tillstånd. Och så kramades vi. Och inne i vardagsrummet satt min man och var trött och sur och nioåringen som ångrade sig och blablabla.
Och min man gick och la sig i det tomma badkaret (!!!) och låg där och såg dyster ut. Vilken familj vi är!

Jag är så kass. Så arg och dum. Och sen tog det ny fart när jag skulle smörja in vår torra kliiga nioåring. Ilska och yl. Som inför det mesta. Och en mamma som reagerar och blir arg och ledsen och börjar tjata tillbaka.

Och jag blir ju LESS och arg. Så dumless och arg. Det är så jävla svårt. Han protesterar mot ALLT och vi försöker att inte tjata men det är inte så rackarns lätt. I fredags fick min man bära in honom i bilen för att åka till skolan på morgonen. Efter att ha tvångsklätt på honom. Och det är inget särskilt som har hänt där, han bara vill inte dit, för att det är tråkigt. "Jag är faktiskt barn, inga barn vill gå i skolan".

Sen pratade vi lite och jag bad om ursäkt och förklarade mig litegrann och han grät en skvätt och sen ville sexåringen bli nattad av mig och vi la oss i stora dubbelsängen och så kom de andra och ville också ligga där och la sig skavföttes och lilla som gillar att kategorisera lös upp och sa "du och jag ligger häråt! För att vi är födda i tvillingarnas tecken båda två! Och mest ljushåriga! Och du är yngst av de vuxna och jag är yngst av barnen! Och både pappa och storebror är ju födda i djurens tecken, de har det gemensamt!".

Och han har rätt i allt. Vi två, svankryggade ynglingar, lite kobenta båda två, och med knubbiga armbågar, läste en barnbok, medan de två långbenta skånkarna med breda näsor och stora runda ögon och exakt likadana långa breda armbågar låg i andra änden av sängen och läste Bilbo. Vi är en rätt fin familj ändå. Fyra starka friska viljor som bänglar och bråkar och är lite röriga allihop. Men vi finns här och vi försöker. Och jag tror i slutänden att det blir bra. Att vi funkar någorlunda.