Glömska
Jazzie 2011-03-16 22:42 (inga kommentarer)
Familjen har gått och lagt sig. Det är bara jag som är vaken. Trött, men vaken.
Sambon kom hem med mina skinnvantar igår. Jag hade tappat dem på ICA för några dagar sen. Kul att de blev hittade. Jag hade räknat att de var borta för alltid. Jag gillar mina vantar så det var roligt att få dem tillbaka.
Idag kom vi hem efter att ha varit borta hela dagen. När vi närmade oss vårt hus sa Sambon
- Varför står tvn på hemma hos oss?
Enkla förklaringen var ju så klart att jag hade glömt att stänga av den när jag och Grodan gav oss i väg i förmiddags.
Jag blir så trött på mig själv och min glömska. Och för ett ögonblick såg det faktiskt ut som att Sambon blev det med.
Äh, jag är för trött för att skriva idag. Det blir inget bra utav det. Öppnar bara upp för dumma tankar och funderingar. Släpp. Let go. Och gå och lägg dig.
God natt.
Sambon kom hem med mina skinnvantar igår. Jag hade tappat dem på ICA för några dagar sen. Kul att de blev hittade. Jag hade räknat att de var borta för alltid. Jag gillar mina vantar så det var roligt att få dem tillbaka.
Idag kom vi hem efter att ha varit borta hela dagen. När vi närmade oss vårt hus sa Sambon
- Varför står tvn på hemma hos oss?
Enkla förklaringen var ju så klart att jag hade glömt att stänga av den när jag och Grodan gav oss i väg i förmiddags.
Jag blir så trött på mig själv och min glömska. Och för ett ögonblick såg det faktiskt ut som att Sambon blev det med.
Äh, jag är för trött för att skriva idag. Det blir inget bra utav det. Öppnar bara upp för dumma tankar och funderingar. Släpp. Let go. Och gå och lägg dig.
God natt.
Info
- Namn
- Jazz
- Född
- -
- Hemstad
- Stockholm
- E-post
- -
- Hemsida
- Medlem sedan
- 2008-12-27
- Antal texter
- 1 076
- Övrigt
- Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte