Morgonstund

Jag har fått någon timme nu på morgonen. Grodan somnade och inte jag. Så jag har ägnat mig åt att äta frukost, dricka en härlig kopp kaffe och sitta framför tvn med datorn i knät. Skön start på dagen.

Grodan vaknar nog när som helst. Då ska vi göra oss klara för att ta oss till Öppna Förskolan.

Jag har mina sista veckor av föräldraledigheten. Det känns helt absurt. Jag har varit hemma sen den 19e januari ... 2010. Eller äh, jag har i princip varit hemma sen jul 2009. Visst, jag blev sjukskriven först den 19e, men mellan nyåret och den 19e jobbade jag typ 3-4 dagar. Sen var resten läkarbesök och sjukhusbesök. Så hur man än räknar så var det väldigt längesen jag jobbade och levde ett vanligt liv. För det måste jag säga, att vara hemma känns inte som det vanliga livet.

Inget ont menat. Det finns ju kvinnor som har detta som sitt liv. Att vara hemma med barnen. Och all kred till dessa kvinnor. Men jag har aldrig levt så, och att vara hemma har hela tiden varit menat att vara tillfälligt för att sen återvända till jobb. Så jag har nog alltid betraktat min hemmatid som något ganska på låtsas. Eller nej, inte låtsas, men inte riktigt på riktigt.

Jag ska inte säga att vara hemmafru skulle vara helt otänkbart för mig. Men jag skulle behöva göra något annat upplägg om jag skulle vara hemma på heltid över flera år. Jag skulle behöva ha något långsiktigt att hänga mina dagar på. Få rutiner som liknar rutiner man har på ett jobb. Fast jag måste nog säga att det ska bli rätt skönt att komma tillbaka till ett för mig välkänt liv. Jag ska inte gå så långt och säga att jag längtar, men det ska bli roligt.