Må det bli första april
Jazzie 2011-03-10 22:39 (1 kommentar)
Första april kan inte komma fort nog. Vi behöver byta skift jag och Sambon. Jag behöver ta jobb-skiftet och Sambon behöver hemma-med-Grodan-skiftet. Vi behöver det för att få rum med oss. Jag har gått hemma så länge nu att min värld behöver få växa en smula utanför hemmets fyra väggar. Min lilla värld gör mig lätt energisk över smått. Sambon har kört slut på sig fullkomligen och behöver hemma-tempot och få centreras en aning. Att behöva räcka till på ETT ställe, hemma. Han orkar inte mycket längre att vara ansvarsfull på jobbet, dra sin del av lasset kring våra vardagsslit, vara närvarande och lekfull pappa till Grodan och dessutom vara min livspartner och stöd. Han behöver få ägna sig åt sin familj. Sin Groda och sin fru (ok, vi är inte gifta, men ni fattar)
Jag lägger stor förhoppning att byta plats kommer ge båda lite av vad vi behöver och på så sätt skapa energin för varandra. Fast det sker väl inte just den första april. Det tar oss nog lite längre tid än så. Men då ändrar vi i alla fall förutsättningarna.
Nu ska jag avsluta kvällen och ansluta mig till resten av min sovande familj.
Jag lägger stor förhoppning att byta plats kommer ge båda lite av vad vi behöver och på så sätt skapa energin för varandra. Fast det sker väl inte just den första april. Det tar oss nog lite längre tid än så. Men då ändrar vi i alla fall förutsättningarna.
Nu ska jag avsluta kvällen och ansluta mig till resten av min sovande familj.
Dorizzz
Arbeits-fördelning. Man måste ju hitta en modell som passar alla bäst och sedan vara flexibel när det behövs. Haha, hoho, hihi. Inte alltid så lätt som det låter.
2011-03-11 01:11:59
Info
- Namn
- Jazz
- Född
- -
- Hemstad
- Stockholm
- E-post
- -
- Hemsida
- Medlem sedan
- 2008-12-27
- Antal texter
- 1 076
- Övrigt
- Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte