1-årskalas

Jazzie 2011-03-05 22:50 (1 kommentar)
Det ordnade sig bra. Ilskan jag kände igår över att ha planerat och förberett mig så uselt gav en massa kraft att ta tag i saker. Så jag fick i ordning ett av rummen, fick undan en hel del saker och helt plötsligt kändes huset bebott. I ordning. Vi har ett rum fullt med kartonger och grejer, men bara ett rum. I övrigt känns det ganska organiserat. Alla platser är ju nya, så det tar visserligen tid att hitta saker och ting. Men de ligger där, på utvalda platser. Tiden kommer visa om det blir deras bestående platser eller inte.

Baket klarades av i bara farten när Sambon kom hem från jobbet. Så när kvällen kom kände jag mig helt färdig inför kalaset. Det blev en lugn förmiddag idag med bara lite småfix. Så kom gästerna. De fyllde huset i två omgångar. Grodan var i extas. Så mycket folk och han i centrum. Jag såg honom växla mellan att leka med sina presenter, presentpapper och att sitta i någons famn. Han hade inget behov att komma till mamma för att tanka lite mamma-love. Han var så nöjd i alla släktingars armar. Det spelade ingen roll om han träffat dem ofta eller sällan. Han kröp upp för benet på vem som helst och lät sig villigt lyftas upp. Gubbar och killar var ju förstås mest populära. Men även kvinnorna i sällskapet fick sina besök av Grodan.

Det har varit en fantastisk dag. Nu sover Sambon och Grodan och jag ska göra mig redo att göra dem sällskap.

AnnA

Vad bra att det blev en fin dag! Grattis till grodan i efterskott!

2011-03-06 08:55:39


Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.

Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.

De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.

Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk

Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte