1-årskalas

Det ordnade sig bra. Ilskan jag kände igår över att ha planerat och förberett mig så uselt gav en massa kraft att ta tag i saker. Så jag fick i ordning ett av rummen, fick undan en hel del saker och helt plötsligt kändes huset bebott. I ordning. Vi har ett rum fullt med kartonger och grejer, men bara ett rum. I övrigt känns det ganska organiserat. Alla platser är ju nya, så det tar visserligen tid att hitta saker och ting. Men de ligger där, på utvalda platser. Tiden kommer visa om det blir deras bestående platser eller inte.

Baket klarades av i bara farten när Sambon kom hem från jobbet. Så när kvällen kom kände jag mig helt färdig inför kalaset. Det blev en lugn förmiddag idag med bara lite småfix. Så kom gästerna. De fyllde huset i två omgångar. Grodan var i extas. Så mycket folk och han i centrum. Jag såg honom växla mellan att leka med sina presenter, presentpapper och att sitta i någons famn. Han hade inget behov att komma till mamma för att tanka lite mamma-love. Han var så nöjd i alla släktingars armar. Det spelade ingen roll om han träffat dem ofta eller sällan. Han kröp upp för benet på vem som helst och lät sig villigt lyftas upp. Gubbar och killar var ju förstås mest populära. Men även kvinnorna i sällskapet fick sina besök av Grodan.

Det har varit en fantastisk dag. Nu sover Sambon och Grodan och jag ska göra mig redo att göra dem sällskap.