Middag på tu man hand.
Jazzie 2011-02-14 22:32 (inga kommentarer)
Idag har vi varit och hälsat på en 12-dagars bäbis. Jag träffade henne redan i lördags, men då sov hon bara. Nu var hon vaken mestadels av tiden. Så liten. Fast hon väger 4600g. Det är svårt att tänka att Grodan var mer än hälften så tung som denna lilla sockerdocka. Det är svårt att tänka att denna sockerdocka väger lika mycket som 4½ mjölkpaket. Det känns inte alls samma lika. Om jag inget visste om vad barn brukar väga och bara gissat, hade jag sagt att lilla raringen vägde som ett mjölkpaket.
Efter besöket drog jag på mig termobyxorna och tog prommenaden från Sjöstan in till stan. Målet var Fridhemsplan, men jag hann faktiskt inte gå hela vägen. Så vid Hornstull tog tiden slut för min del och jag fick hoppa på bussen sista biten. Det blev Texas Longhorn med Sambon. Mamma och pappa var Grodan-vakt. Vi åt en tidig middag. Eller tidig. Vi åt i vanlig middagstid straxt efter 17. Fast det är inte många som går ut på restaurang då. Så stället var i princip tomt när vi kom. Men jag gillar det. Att komma innan stället bli fullt med folk och ljudnivån därefter.
Det här var en toppenkväll.
Efter besöket drog jag på mig termobyxorna och tog prommenaden från Sjöstan in till stan. Målet var Fridhemsplan, men jag hann faktiskt inte gå hela vägen. Så vid Hornstull tog tiden slut för min del och jag fick hoppa på bussen sista biten. Det blev Texas Longhorn med Sambon. Mamma och pappa var Grodan-vakt. Vi åt en tidig middag. Eller tidig. Vi åt i vanlig middagstid straxt efter 17. Fast det är inte många som går ut på restaurang då. Så stället var i princip tomt när vi kom. Men jag gillar det. Att komma innan stället bli fullt med folk och ljudnivån därefter.
Det här var en toppenkväll.
Info
- Namn
- Jazz
- Född
- -
- Hemstad
- Stockholm
- E-post
- -
- Hemsida
- Medlem sedan
- 2008-12-27
- Antal texter
- 1 076
- Övrigt
- Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte