Nu är fåtöljen min!

Jag har köpt mig en Lamino-fåtölj.
Sambon fick inte ens chans att tycka i saken.

Jag har velat haft en i flera år. Var på väg att köpa en när vi bodde i lägenheten. Då hade vi utmärkt ekonomi och inte så mycket utgifter. Dessutom behövde vi en mindre fåtölj än vår Tomelilla från IKEA. Men jag kom aldrig till skott. Jag tyckte att 12.000 kronor för en fåtölj med pall helt enkelt var för mycket pengar.

Om jag ska vara helt ärlig så var jag en jäkla nöt att tycka så. Visst, det ÄR massor av pengar. Men om man tittade runt i mitt hem och bara snabbt räknade vad jag har lagt ner på möbler så insåg man att efter ha bott hemifrån i 16 år ägde jag tusan inte mycket. Begagnad Billybokhylla. Tomelilla soffa och fåtölj. Billigaste jäkla vardagsrumsbord från IKEA (Lack - litet) Det enda som en gång kostade lite pengar var mitt köksbord och stolar från MIO. Men inte ens de var speciellt dyra för att vara köksbord och stolar. De var bara inte billigaste-ikea-möbler.

Min säng som vi slängde när Sambon och jag flyttade ihop var en billig Sultan (IKEA igen) som jag köpte 1996. Så det hade ju faktiskt varit ok om jag la lite pengar på en möbel som
1 - jag VERKLIGEN ville ha
2 - som skulle frigöra mycket mer plats i vår öppna planlösta lägenhet på 58kvm.

Istället lät jag bli och vi fortsatte med vår Tomelilla som var så stor och åbäkig där den stod mitt i vägen. Vi satt dessutom aldrig den. Vi använde den som klädhängare för använda men ej smutsiga kläder.

Nu har jag köpte mig en Lamino-fåtölj. Till slut. Nu har vi ju inte alls samma ekonomi som då. Så 12.000 kronor på fåtölj är inte riktigt aktuellt. Istället hittade jag en på Blocket för 6.000. Det är fortfarande mycket pengar. Men nu ska jag ha en möbel jag vill ha. Plus att den kommer göra sig så fin med vår nya soffa. Så när jag fick den till halva priset så slog jag bara till.
Sambon knorrade lite.
- Har du provat den då?
- Är den skön då?
- Måste vi inte hyra släp om du ska hämta den?
- Måste vi inte plocka bort barnstolen.

Men han fick ingen möjlighet att fråga fram till den paus och eftertanke han ville skapa. Nix. Nope. Icke. Jag sa bara
- Det kommer gå, sätt dig i bilen, nu åker vi.
Jag brukar verkligen se till att besluten är vårt gemensamm. Men inte den här gången. För den här fåtöljen ville jag ha och jag visste att det inte fanns mycket tid att spela på innan någon annan skulle ha norpat den.

Nu är den min!!